Jo, nog är det så. I dagens Kyrkans tidning kan vi läsa att antalet tjänster på kyrkokansliet ökar, det kan kanske vara bra, mycket ska göras. Men samtidigt skär man i SKUT och det är jag kluven till. Inte för att SKUT inte egentligen kunde bära sina kostnader själva, vill man ha verksamhet fast man själv valt att flytta utomlands kan man väl betala det själv?
Men samtidigt är SKUT församlingsverksamhet som vilken som helst och det vill jag ha i vår kyrka. Att då öka i administration och skära i församlingsverksamhet blir problematiskt. Det handlar förstås om kyrkosyn.
Att nationell nivå har en soliditet på 60% är än mer probelmatiskt. Varför används inte pengarna nu när de behövs? Kan man spara sig upp för en uppförsbacke? Naturligtvis inte, det behövs rejäla satsningar på just församlingsverksamhet.
Kyrkans finansförvaltning går strålande, plus 420 miljoner 2010, visserligen har krisen slagit till och det blir väl mindre vad det lider. Svenska kyrkan spelar alltså på den finansiella marknaden, är det bra? Jag tycker inte det. Kan Svenska kyrkan garantera vad hennes pengar gör? Finns våra pengar utan tvivel bara i brancher som vi verkligen vill stödja? Använder vi oss av finansiella instrument som är omoraliska och rena lotterier såsom derivat, warranter och allt vad de heter? Jag hoppas inte det men jag vet inte.
Ska vi vara glada över att Svenska kyrkan är med och skapar pengar ur ingenting, ur spekulation, ur börsens upp och nedgångar. Börsens upp och nedgångar bygger nämligen inte på ekonomisk vetenskap utan på åsikter och spekulationer. Vill vi vara med i den leken? Jag vill det inte.
Det som är det allra värsta enligt mig är att antalet personer som skickas att arbeta tillsammans med systerkyrkor runt om i världen minskat radikalt de senaste åren. Varför är det så? En del säger att våra partners inte efterfrågar oss, rent nys anser jag. Vi behöver många missionärer ute i världen, dels för att lära saker vi har lärt oss men inte minst och kanske viktigare för att lära sig av vad andra gör och föra det hem till oss här i Svenska kyrkan. Vi kan inte klara oss om vi inte har den internationella utblicken, då blir vi inkrökta i oss själva. Vi behöver människor som kommer hem efter några år, uppfyllda av helig ande och förändringslusta och vi behöver lyssna på dem. Vi behöver helt enkelt vara närvarande i världen, inte bara uppkopplade.
Om vi nu har en soliditet på 60%, vilket är vansinnigt, låt oss använda i alla fall 10% av den till att öka antalet utsända medarbetare i världen. Det är ett beslut som borde ha tagits på kyrkomötet i år.
Naturligtvis gjordes inte detta ty inkröktheten firar nya triumfer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar