I senaste numret av Svensk kyrkotidning (nr 5) recenseras min bok av diakonen och ickevåldsaktivisten Annika Spalde.
Det är en överlag positiv recension och jag är mycket glad över den.
Hon efterlyser ett tydligare maktperspektiv i boken utifrån att jag använder ett befrielseteologiskt angreppssätt. Jag tror hon har rätt på många sätt även om jag ju var ute efter att skriva lättfattligt och inte snärja mig i metoder av olika slag. Jag är nog ändå ganska glad över att jag skippade maktperspektivet, det är inte riktigt min hemmaplan ändå.
Spalde är glad över att jag lyfter fram Sallie McFague som en viktig teolog och det var verkligen viktigt för mig att göra det, hon är en stor inspiration. Spalde tycker det är konstigt att jag trots detta kan skriva han om Gud. Hon har verkligen läst noga för just det har jag vinnlagt mig om att inte göra i boken. Jag försökte verkligen undvika det eftersom jag inte alls är säker på att Gud har kön. Men på fyra ställen på två sidor benämner jag Gud som en han så jag lyckades inte helt. Men nästan får man väl ändå säga? jag tyckte själv jag var duktig...
Spalde menar vidare att jag är blind för djuretiken, att jag inte i detalj går in på olika varelsers lidanden för människornas skull. Jag är inte blind för detta men det var inget fokus i min bok. Jag delar inte Spaldes stora engagemang i den sakfrågan men ser den frågan som en del i den större frågan om hur människan handskas med Guds Skapelse. Att i detalj gå in i en djuretiksdiskussion hade fört för långt i den bok jag ville skriva. Troligen kommer jag inte helller fortsättningsvis att driva den frågan i mitt arbete, man kan inte allt och man kan inte engagera sig i allt. Jag är dock glad att Spalde engagerar sig i frågan och ser alltså djuretik som en del i en ekoteologi, men några banbrytande bidrag i den frågan kommer inte att komma från mej.
Som sagt, jag är verkligen glad över min första recension som ju alltså är överlag positiv. Kul med konstruktiv kritik
söndag 27 februari 2011
lördag 26 februari 2011
Dagens DN - har hon fått fnatt?
Lena Andersson, kolumnist på DN, skriver i dagens tidning om Svenska kyrkan och polyteism. Liksom så många andra anser hon att när kyrkan talar om det hon tror på så är det populism. Hon tror att när Svenska kyrkan gör reklam för att berätta att hon tror på en Gud som inte gör skillnad på folk så är det något nytt och ett försök från kyrkans sida att vara PK och följa samhällsströmmen. Tokigt i kvadrat! Läser vi NT ser vi hur Jesus konsekvent väljer att inte göra skillnad på folk. Vi kristna tror på en Gud och det verkar inte vara exakt samma Gud som andra trosutövare tror på. Visserligen finns många likheter mellan kristendom, islam och judendom, men de är inte identiska i sin gudsbild. När vi då säger att vi tror på en Gud som inte gör skillnad är det ett sätt att definiera vår gudsbild. Andra troende får definiera sin gudsbild, det gör vi inte åt dem. Här blandar Lena ihop korten så det smäller om det!
Hon anklagar Svenska kyrkan för intellektuell oredighet men landar rakt i det träsket själv. Varför kan man undra. Hennes hat mot Svenska kyrkan lyser starkt i hela artikeln. Det verkar så starkt att hon till och med skapar en hel krönika av nonsens ur ett enda ord i en reklamkampanj. Ordet är EN, hon hade hellre velat att vi skrivit bara Gud, inte en Gud. ur detta hävdar hon att Svenska kyrkan helt plötsligt är polyteistisk. Snacka om oredighet och ohederlighet!
Reklamkampanjen är en självbestämning som vill berätta en sanning som är mer än två tusen år gammal. Att den kristna kyrkan tror på en Gud som inte gör skillnad på folk. Vi tror inte att det finns andra gudar utan konstaterar bara att vi tror på en särskild Gud, vi har arbetat fram en gudsbild som vi tror är sann. Det verkar inte som om alla människor i världen delar denna gudsbild, eller hur?
Att Svenska kyrkan inte skulle vara bekväm i en monoteistisk syn är trams. Vad i reklamkampanjen talar mot detta?
Budskapet i reklamkampanjen är ett inlägg i ett hårdnande samhällsklimat där fler och fler skillnader mellan folk och folk göra, mellan individer i samma samhälle. Där klyftorna växer och empati och helhetssyn inte är på dagordningen. Att då som kyrka berätta att det vi tror på och har trott på i mer än 2000 år är en Gud som inte gör skillnad är viktigt. Vi behöver höja vår röst. Just nu pågår en diskussion inom Svenska kyrkan om att göra om Påskuppropet men på ett annat sätt. Denna gång vill vi, förhoppningsvis tillsammans med de andra kristna kyrkorna i Sverige, belysa det faktum att fler och fler hamnar utanför de sociala skyddsnäten i vårt land, bland annat genom utförsäkring. Detta är viktigt, det är sådant kyrkan skall göra, vi ska konsekvent välja de utanförställdas sida, liksom Jesus gjorde.
Vad är nytt med det?
Kanske borde Lena Andersson läsa på lite innan hon uttalar sig? Och kanske borde DN sålla lite bland krönikörernas texter?
Läs gärna kommentarerna till kolumnen på DN:s hemsida. Man både skrattar och gråter åt eländet.
Hon anklagar Svenska kyrkan för intellektuell oredighet men landar rakt i det träsket själv. Varför kan man undra. Hennes hat mot Svenska kyrkan lyser starkt i hela artikeln. Det verkar så starkt att hon till och med skapar en hel krönika av nonsens ur ett enda ord i en reklamkampanj. Ordet är EN, hon hade hellre velat att vi skrivit bara Gud, inte en Gud. ur detta hävdar hon att Svenska kyrkan helt plötsligt är polyteistisk. Snacka om oredighet och ohederlighet!
Reklamkampanjen är en självbestämning som vill berätta en sanning som är mer än två tusen år gammal. Att den kristna kyrkan tror på en Gud som inte gör skillnad på folk. Vi tror inte att det finns andra gudar utan konstaterar bara att vi tror på en särskild Gud, vi har arbetat fram en gudsbild som vi tror är sann. Det verkar inte som om alla människor i världen delar denna gudsbild, eller hur?
Att Svenska kyrkan inte skulle vara bekväm i en monoteistisk syn är trams. Vad i reklamkampanjen talar mot detta?
Budskapet i reklamkampanjen är ett inlägg i ett hårdnande samhällsklimat där fler och fler skillnader mellan folk och folk göra, mellan individer i samma samhälle. Där klyftorna växer och empati och helhetssyn inte är på dagordningen. Att då som kyrka berätta att det vi tror på och har trott på i mer än 2000 år är en Gud som inte gör skillnad är viktigt. Vi behöver höja vår röst. Just nu pågår en diskussion inom Svenska kyrkan om att göra om Påskuppropet men på ett annat sätt. Denna gång vill vi, förhoppningsvis tillsammans med de andra kristna kyrkorna i Sverige, belysa det faktum att fler och fler hamnar utanför de sociala skyddsnäten i vårt land, bland annat genom utförsäkring. Detta är viktigt, det är sådant kyrkan skall göra, vi ska konsekvent välja de utanförställdas sida, liksom Jesus gjorde.
Vad är nytt med det?
Kanske borde Lena Andersson läsa på lite innan hon uttalar sig? Och kanske borde DN sålla lite bland krönikörernas texter?
Läs gärna kommentarerna till kolumnen på DN:s hemsida. Man både skrattar och gråter åt eländet.
lördag 19 februari 2011
ACT International
Internationella nämnden i Svenska kyrkan har beslutat om nytt namn för Svenska kyrkans internationella arbete, det som kallats just det och även Hela Världen som ett finurligt dubbeltydigt namn.
Nu vill man att det ska heta Svenska kyrkan, ACT International och då får man fundera över hur lättkommunicerat detta nya namn är.
Jag var med då vi diskuterade omöjligheten att ha kvar Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission som namn 2006. Det var rimligt då och det är fortfarande rimligt att de två namnen fick stryka på foten, de hade spelat ut sin roll. När vi så fick heta Svenska kyrkans internationella arbete tyckte vi det var ok men lite långt. Till detta lades då Hela Världen som jag tycker var möjligt att kommunicera tillsammans med loggan för Svenska kyrkan. Detta kunde vi tala med ombuden om ute i församlingarna även om många knorrade och ville behålla de gamla namnen. Men ingenting var bättre förr och man måste ibland förnya sig, jag är helt med på det. Men nu har vi ju gjort det. Och det blev helt ok, enligt mej. Men att nu drastiskt förändra igen, bara 5 år senare är inte bra.
Hur ska syföreningarna känna en samhörighet med ACT Internationeal, de flesta vet inte ens vad det betyder och står för. Det blir inte bra.
Det som är bra är att Svenska kyrkan nu finns i det goda nätverket ACT och att vår röst blir starkare och att de luterska kyrkorna blir märkbara i internationellt bistånd och diakoni. Men det behöver väl inte betyda ett namnbyte här hemma?
En del av oss är rädda för att missionsfrågorna försvinner allt mer i Svenska kyrkans internationella arbete, jag är en av dem. Var får kyrkorelationerna plats och hur kommer de att kommuniceras i framtiden? Svenska kyrkan vill inte ens göra en informationsfilm om ILCO, den lilla luterska kyrkan i Costa Rica som man skrev på samverkansavtal med i somras. Det här blir inte bra!
Nu vill man att det ska heta Svenska kyrkan, ACT International och då får man fundera över hur lättkommunicerat detta nya namn är.
Jag var med då vi diskuterade omöjligheten att ha kvar Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission som namn 2006. Det var rimligt då och det är fortfarande rimligt att de två namnen fick stryka på foten, de hade spelat ut sin roll. När vi så fick heta Svenska kyrkans internationella arbete tyckte vi det var ok men lite långt. Till detta lades då Hela Världen som jag tycker var möjligt att kommunicera tillsammans med loggan för Svenska kyrkan. Detta kunde vi tala med ombuden om ute i församlingarna även om många knorrade och ville behålla de gamla namnen. Men ingenting var bättre förr och man måste ibland förnya sig, jag är helt med på det. Men nu har vi ju gjort det. Och det blev helt ok, enligt mej. Men att nu drastiskt förändra igen, bara 5 år senare är inte bra.
Hur ska syföreningarna känna en samhörighet med ACT Internationeal, de flesta vet inte ens vad det betyder och står för. Det blir inte bra.
Det som är bra är att Svenska kyrkan nu finns i det goda nätverket ACT och att vår röst blir starkare och att de luterska kyrkorna blir märkbara i internationellt bistånd och diakoni. Men det behöver väl inte betyda ett namnbyte här hemma?
En del av oss är rädda för att missionsfrågorna försvinner allt mer i Svenska kyrkans internationella arbete, jag är en av dem. Var får kyrkorelationerna plats och hur kommer de att kommuniceras i framtiden? Svenska kyrkan vill inte ens göra en informationsfilm om ILCO, den lilla luterska kyrkan i Costa Rica som man skrev på samverkansavtal med i somras. Det här blir inte bra!
fredag 18 februari 2011
Nyheter idag - inte så kul
Det är främst två nyheter som idag fångar intresset och som är något nedslående. Dels detta med hajfensfisket som ju inte är klokt! man tar upp hajar, skär av deras fenor och slänger tillbaka dem där de sjunker till botten och kan leva en vecka, troligen med stor smärta och svältande. Det är så barockt att man häpnar. Kolla länken på Nyhetskanalen där du kan påverka EU:s beslut fram till på måndag, gör det med en gång!
Den andra nyheten är den om att det finns svenska vapen i några av de länder där folk nu gör uppror för att vinna sin frihet. I värsta fall skjuts människor med svenska vapen i dessa länder. Sverige är en stor vapenexportör. Är det bra? Måste vi sälja vapen? Jag tycker inte det. Svensk lag säger att vi bara ska sälja till stabila stater där mänskliga rättigheter ges befolkningen men 2009 gjordes 1500 undantag från denna lag, man undrar varför.
Jag menar att vi bör lägga ner vårt försvar helt och hållet. Costa Rica gjorde det 1960 och det har ju funkat ganska bra i en ganska konfliktfylld region av världen.
Sen kan man uppröras av kastreringen av grisarna också, hur svårt ska det vara att ta hand om våra djur på ett vettigt sätt? Det är vi konsumenter som bestämer vad som tillagas i våra kök, använd den makten!
Ja, ikväll blev jag lite engagerad och hoppas att du också reagerar.
Den andra nyheten är den om att det finns svenska vapen i några av de länder där folk nu gör uppror för att vinna sin frihet. I värsta fall skjuts människor med svenska vapen i dessa länder. Sverige är en stor vapenexportör. Är det bra? Måste vi sälja vapen? Jag tycker inte det. Svensk lag säger att vi bara ska sälja till stabila stater där mänskliga rättigheter ges befolkningen men 2009 gjordes 1500 undantag från denna lag, man undrar varför.
Jag menar att vi bör lägga ner vårt försvar helt och hållet. Costa Rica gjorde det 1960 och det har ju funkat ganska bra i en ganska konfliktfylld region av världen.
Sen kan man uppröras av kastreringen av grisarna också, hur svårt ska det vara att ta hand om våra djur på ett vettigt sätt? Det är vi konsumenter som bestämer vad som tillagas i våra kök, använd den makten!
Ja, ikväll blev jag lite engagerad och hoppas att du också reagerar.
onsdag 16 februari 2011
Ekoteologi och TV
Jag inser vilken genomslagskraft ett TV-program kan ha. Spännande! Igår och idag har det ramlat in mail och SMS från vänner och bekanta men också från människor jag aldrig träffat. Det verkar finnas en längtan efter att tala ekoteologi, kristna människor som inte kännt sig hemma i traditionell teologi ser ekoteologin som en möjlighet. Det är jag glad och tacksam för.
Församlingar hör av sig och vill köra studiecirklar och att jag kommer och pratar med dem, det är fantastiskt!
Naturligtvis finns många människor som inte håller med mig, det är väl tur det, för oemotsagda människor tenderar att bli ganska dryga. Jag hoppas jag slipper det. Men än så länge har alla kontakter varit positiva.
Församlingar hör av sig och vill köra studiecirklar och att jag kommer och pratar med dem, det är fantastiskt!
Naturligtvis finns många människor som inte håller med mig, det är väl tur det, för oemotsagda människor tenderar att bli ganska dryga. Jag hoppas jag slipper det. Men än så länge har alla kontakter varit positiva.
tisdag 15 februari 2011
Ekoteologi i TV
Igår kväll sändes programmet om min bok i Kunskapskanalen. Det var spännande att få se sig själv på det sättet. Det var första gången som jag fick så mycket TV-tid att prata om det jag tycker är riktigt viktigt, det kändes lyxigt. På det hela taget är jag nöjd med programmet, jag har ju inte fått se det innan det sändes och det spelades in i ett svep utan omtagningar. Birger Schalug var en mycket trevlig person som överlag ställde bra frågor och det märktes att han verkligen läst min bok.
Tyvärr ska man ju som representant för Svenska kyrkan också ställas till svars för allt möjligt konstigt som sker i kyrkan. Birgers fråga om vad jag tyckte om C.S Lewis bok som används i något Alpha sammanhang var ju helt irrelevant. Det märktes att Birger hade svårt med kyrkan och kristen tro på många sätt, och det är han ju inte ensam om.
Det jag tyckte var skönt var att jag inte fastnade i tankar eller fick tunghäfta, det hade varit det värsta, tycker jag.
Programmet ligger på urplay.se fram till den 13 augusti, så det finns gott om tid för dig som missade det att se det via webben. Programmet heter "En bok - en författare."
Jag tror detta var första gången som ekoteologi fick så stort utrymme i svensk media och det är jag lite stolt över. Enligt förläggaren tickade det in en och annan bokbeställning under kvällen, kul!
Boken finns att beställa på http://www.ordbruket.se/
Tyvärr ska man ju som representant för Svenska kyrkan också ställas till svars för allt möjligt konstigt som sker i kyrkan. Birgers fråga om vad jag tyckte om C.S Lewis bok som används i något Alpha sammanhang var ju helt irrelevant. Det märktes att Birger hade svårt med kyrkan och kristen tro på många sätt, och det är han ju inte ensam om.
Det jag tyckte var skönt var att jag inte fastnade i tankar eller fick tunghäfta, det hade varit det värsta, tycker jag.
Programmet ligger på urplay.se fram till den 13 augusti, så det finns gott om tid för dig som missade det att se det via webben. Programmet heter "En bok - en författare."
Jag tror detta var första gången som ekoteologi fick så stort utrymme i svensk media och det är jag lite stolt över. Enligt förläggaren tickade det in en och annan bokbeställning under kvällen, kul!
Boken finns att beställa på http://www.ordbruket.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)