Jag hoppas att alla får ett gott nytt år! Jag hoppas att alla denna dag har möjlighet att umgås med vänner.
2012, hur ska det bli?
Kan det få bli ett år med mer förnöjsamhet? Mindre konsumism och en rimligare livsstil?
Jag tror det kan bli så. Om vi är många som vill något annat, som vill vara alternativa, som vägrar ställa upp på en livsstil som utarmar jorden och gör mellanmänskliga relationer svåra.
Kan 2012 bli ett år då vi försöker komma fram till vad som är riktigt viktigt i våra liv? Vi behöver hjälpa varandra att våga tro på att en annan värld är möjlig.
Låt oss be,
Gud, kom till oss denna afton med stora förväntningar. Var med alla dem som bävar inför kvällen och det nya året.
Gud, vi ber om tillnyktrande i världen. Vi ber om ett nytt sätt att leva. Hjälp oss att tillsammans finna det liv som du vill ge oss.
Låt den värld som du har skapat komma till insikt om att vårt sätt att leva är ohållbart. Led den till förnyelse. Det är vi människor som måste ta ansvar, rusta oss med mod och glädje att våga gå före och visa vägen till ett hållbart liv.
Hjälp oss att landa i våra relationer och vårda dem. relationen till dig, till vår skapelse, till varandra och oss själva.
Gud, tack för att du inte tröttnar på din mänsklighet utan ger oss varje ny dag del av din nåd. Den behöver vi. Amen
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Kollektivtrafiken öppnar för privata aktörer - är det bra?
Nya regler gäller från årsskiftet. Länstrafiken kan ta in fler intressenter som får trafikera vilka rutter de vill om de säljer biljetter från Länstrafiken. Nu hoppas man på att företag vill köra de rutter Länstrafiken själva inte anser rimliga eller lönsamma. Hmmm, man undrar hur det ska gå?
Vill ett bussbolag köra rutter som inte lönar sig? På tider Länstrafiken inte vill köra? Låter det troligt eller rimligt?
Har vi inte Länstrafiken just för att landsbygden skall kunna leva? Använder vi inte gemensamma medel just för att det är svårt att driva detta strikt affärsmässigt? Vilka privata aktörer vill köra det som Länstrafiken med sina trafikplanerare ansett inte vara lönt att köra?
Nu vill man öppna upp för rutter som Länstrafiken inte sett eller tänkt på. Är inte det att undervärdera Länstrafikens kompetens? Jag vet ju inte hur dåliga Länstrafiken är på att se vad som behövs men när politker på detta sätt sänker den verksamhet de är satta att driva börjar man ju undra.
Jag hoppas på en bra och gratis kollektivtrafik i framtiden!
Vill ett bussbolag köra rutter som inte lönar sig? På tider Länstrafiken inte vill köra? Låter det troligt eller rimligt?
Har vi inte Länstrafiken just för att landsbygden skall kunna leva? Använder vi inte gemensamma medel just för att det är svårt att driva detta strikt affärsmässigt? Vilka privata aktörer vill köra det som Länstrafiken med sina trafikplanerare ansett inte vara lönt att köra?
Nu vill man öppna upp för rutter som Länstrafiken inte sett eller tänkt på. Är inte det att undervärdera Länstrafikens kompetens? Jag vet ju inte hur dåliga Länstrafiken är på att se vad som behövs men när politker på detta sätt sänker den verksamhet de är satta att driva börjar man ju undra.
Jag hoppas på en bra och gratis kollektivtrafik i framtiden!
Framtiden skall bestämmas av makten!?
Ja, det verkar lite märkligt att regeringen tillsatt en framtidskommission med de fyra borgerliga partiledarna. Ingen från oppositionen är med. Hmmm, man anar ugglor i mossen.
Det gör även Bo Ekman i dagens DN Debatt. Ekman är som ni vet grundare av Tällberg Foundation.
Ekman visar på att de med makt alltid velat förutse och staka ut framtiden innan den kommer enligt sin egen vilja. Dessutom visar han att detta alltid misslyckats. Jag tror honom.
Kommissionen ska arbeta med fyra framtidsutredningar som leds av de fyra partiledarna. Det handlar om demografi, om integration och jämställdhet (som leds av Björklund, det känns väl tryggt?) om hållbar tillväxt och om ett inkluderande samhälle. På något vis vill man från regeringens sida styra framtiden så att den kan förutses och falla inom den liberala politiska ram regeringen står för. Det osar minst sagt.
Här nedan har jag saxat det som står om hållbar tillväxt. Du kan läsa det hela på http://www.regeringen.se/sb/d/14468/a/180467
"Den tredje framtidsutmaningen, som koordineras av näringsministern, handlar om hur Sverige med hållbar tillväxt kan utvecklas mot en grön ekonomi. Utveckling och innovation bidrar i allt högre grad till att lösa samhällsproblem i Sverige och övriga världen. Men med den utvecklingen följer också utmaningar för vår miljö och vårt klimat. När vi handlar mer med länder långt bort ökar vi utsläppen och vår påverkan på miljön. I takt med att vi använder allt mer av naturens resurser riskerar vi att utarma ekosystemen och den biologiska mångfalden. Hur kan vi se till att Sverige håller fast vid sin hållbara tillväxt? Och hur kan vi bli bättre på att mäta framgång i arbetet mot en grön ekonomi?"
Vad menas med hållbar tillväxt? Kan tillväxt vara hållbar? Vem har hittat på det? Vad är det som kan växa och växa utan att naturresurser utarmas? Det låter väldigt spännande att Sverige skall utvecklas mot en grön ekonomi. Hur ska detta gå till med liberala frihandelsidéer? Kommissionen kommer säkert att komma med goda svar på dessa frågor. Vi ska hålla fast vid vår hållbara tillväxt sägs det. Har vi en sådan? Det var nyheter för mig. 2010 ökade utsläppen av växthusgaser i Sverige med 11% jämfört med 2009 enligt Naturvårdsverket. Detta skriver Börje Svensson i en insändare i Växjöbladet Kronobergaren idag. Med hållbar tillväxt är det inte så mycket bevänt alltså. I texten ovan verkar det vara en naturgiven idé att vi handlar med länder långt borta. Måste det vara så? Är lösningen på våra problem en mer lokal ekonomi? Jag tror det. Kommer kommissionen att våga ifrågasätta globaliseringen. Jag tror inte det.
Det enda jag ser som positivt i ovanstående skrivning är att man vill hitta bättre mätmetoder. Det behövs.
När jag ser medlemmarna i kommissionen blir jag inte imponerad. Möjligen kan Johan Rockström garantera en viss vetenskaplighet vad gäller klimatfrågan, jag tror och hoppas det.
Ekman pekar på en viktig sak i sin debattartikel och det är att om bara vissa partier ska vara med så får dessa partier stå för kostnaderna för kommissionen, då kan inte statliga pengar användas. Varför är inte oppositionen med? Varför är inte SNF med? Friluftsfrämjandet? Jordens vänner? Svenska kyrkan? Var är alla representanter för organisationer som kan och driver hållbarhetsfrågorna?
Bekymmersamt är det när regeringen anser sig ha kunskapen själv. När partiledarna anser sig vara kunniga nog att leda framtidskommissioner. Är det inte lite pretentiöst som Ekman skriver? Jag tycker det.
Jag hoppas på debatt om framtidskommissionen. Att många kräver att få vara med. Att regeringen mot förmodan visar sig kloka nog att bjuda in brett så att misstankarna om att man vill styra framtidsspaningen kan undanröjas. Vi får se...
Det gör även Bo Ekman i dagens DN Debatt. Ekman är som ni vet grundare av Tällberg Foundation.
Ekman visar på att de med makt alltid velat förutse och staka ut framtiden innan den kommer enligt sin egen vilja. Dessutom visar han att detta alltid misslyckats. Jag tror honom.
Kommissionen ska arbeta med fyra framtidsutredningar som leds av de fyra partiledarna. Det handlar om demografi, om integration och jämställdhet (som leds av Björklund, det känns väl tryggt?) om hållbar tillväxt och om ett inkluderande samhälle. På något vis vill man från regeringens sida styra framtiden så att den kan förutses och falla inom den liberala politiska ram regeringen står för. Det osar minst sagt.
Här nedan har jag saxat det som står om hållbar tillväxt. Du kan läsa det hela på http://www.regeringen.se/sb/d/14468/a/180467
"Den tredje framtidsutmaningen, som koordineras av näringsministern, handlar om hur Sverige med hållbar tillväxt kan utvecklas mot en grön ekonomi. Utveckling och innovation bidrar i allt högre grad till att lösa samhällsproblem i Sverige och övriga världen. Men med den utvecklingen följer också utmaningar för vår miljö och vårt klimat. När vi handlar mer med länder långt bort ökar vi utsläppen och vår påverkan på miljön. I takt med att vi använder allt mer av naturens resurser riskerar vi att utarma ekosystemen och den biologiska mångfalden. Hur kan vi se till att Sverige håller fast vid sin hållbara tillväxt? Och hur kan vi bli bättre på att mäta framgång i arbetet mot en grön ekonomi?"
Vad menas med hållbar tillväxt? Kan tillväxt vara hållbar? Vem har hittat på det? Vad är det som kan växa och växa utan att naturresurser utarmas? Det låter väldigt spännande att Sverige skall utvecklas mot en grön ekonomi. Hur ska detta gå till med liberala frihandelsidéer? Kommissionen kommer säkert att komma med goda svar på dessa frågor. Vi ska hålla fast vid vår hållbara tillväxt sägs det. Har vi en sådan? Det var nyheter för mig. 2010 ökade utsläppen av växthusgaser i Sverige med 11% jämfört med 2009 enligt Naturvårdsverket. Detta skriver Börje Svensson i en insändare i Växjöbladet Kronobergaren idag. Med hållbar tillväxt är det inte så mycket bevänt alltså. I texten ovan verkar det vara en naturgiven idé att vi handlar med länder långt borta. Måste det vara så? Är lösningen på våra problem en mer lokal ekonomi? Jag tror det. Kommer kommissionen att våga ifrågasätta globaliseringen. Jag tror inte det.
Det enda jag ser som positivt i ovanstående skrivning är att man vill hitta bättre mätmetoder. Det behövs.
När jag ser medlemmarna i kommissionen blir jag inte imponerad. Möjligen kan Johan Rockström garantera en viss vetenskaplighet vad gäller klimatfrågan, jag tror och hoppas det.
Ekman pekar på en viktig sak i sin debattartikel och det är att om bara vissa partier ska vara med så får dessa partier stå för kostnaderna för kommissionen, då kan inte statliga pengar användas. Varför är inte oppositionen med? Varför är inte SNF med? Friluftsfrämjandet? Jordens vänner? Svenska kyrkan? Var är alla representanter för organisationer som kan och driver hållbarhetsfrågorna?
Bekymmersamt är det när regeringen anser sig ha kunskapen själv. När partiledarna anser sig vara kunniga nog att leda framtidskommissioner. Är det inte lite pretentiöst som Ekman skriver? Jag tycker det.
Jag hoppas på debatt om framtidskommissionen. Att många kräver att få vara med. Att regeringen mot förmodan visar sig kloka nog att bjuda in brett så att misstankarna om att man vill styra framtidsspaningen kan undanröjas. Vi får se...
torsdag 29 december 2011
Konstig debatt om kungahuset.
Nu när året närmar sig sitt slut skall av någon anledning kungahusets år summeras och det i primetime TV, hu! Varför då? Är det för att vi skattebetalare skall få veta vad kungahuset använt alla miljoner till? Alla miljoner som det inte finns någon insyn i? Med ett trevligt TV-program om en timme ska vi inse att kungen minsann arbetar hårt för Sverige. Det äts middagar både här och där och reses runt till både den ena och den andra. Jag slipper helst.
Faktum är att jag gärna slipper kungahuset helt och hållet.
Visst är det märkligt i en modern demokrati att vi har ett kungahus? Låt oss skippa det alltså. Vi har ju en folkvald stadsminister, för mig räcker det mer än väl.
Året som gått har det svajat i kungahuset på grund av skandaler, bilder och böcker. Men detta har istället stärkt ställningen för kungahuset, någon jagar kungen och då sluter minsann folket upp kring denna nostalgiidé.
Faktum är att jag gärna slipper kungahuset helt och hållet.
Visst är det märkligt i en modern demokrati att vi har ett kungahus? Låt oss skippa det alltså. Vi har ju en folkvald stadsminister, för mig räcker det mer än väl.
Året som gått har det svajat i kungahuset på grund av skandaler, bilder och böcker. Men detta har istället stärkt ställningen för kungahuset, någon jagar kungen och då sluter minsann folket upp kring denna nostalgiidé.
Kommer maten att räcka?
Visste ni att 70% av vattenanvändningen i världen går till konstbevattning? Det känns osäkert när vi ser hur grundvattennivåerna i många länder minskar. Detta kommer att leda till mindre skördar förstås.
onsdag 28 december 2011
DN:s ledare på julafton
Läser så här vid hemkomst efter julfirande i Högsby ledaren i DN från julafton och blir lite bekymrad.
En sak är ju att man inte kan få veta vem som skriver eller missar jag något? En av sex personer kan det vara men vem vet man inte, det är konstigt.
Det som är ännu konstigare är att man säger sig vara fri från alla partier och organisationer men verkar för en fri ekonomi. Vad menas? Vilken typ av fri ekonomi är det som avses? När man formulerar sig så brukar det innebära en nyklassisk liberalism i ekonomin och då finns det förstås många kopplingar att göra och det anser jag DN hamnar i gång på gång. Visst finns det kopplingar?
I julaftons ledare är man positiv och menar att det finns mycket att glädja sig åt detta sorgens år 2011. Och det är väl kul att man hittar glädjeämnen i en dyster nyhetsflora men lite krystat blir det allt.
Saken blir inte bättre av att man blandar ihop korten. Man skriver att klimathotet är en realitet men att också viljan att åtgärda det är en relaitet. Jahaja, jag undrar var denna beslutsamma vilja visar sig. Jag har inte noterat den. Däremot har jag noterat politiskt och ekonomiskt rävspel vilket lett till att man inte verkar komma någonvart alls. Så fortsätter man som om detta var ett positivt svar på klimatutmaningen att torsken i Östersjön återhämtar sig och att nedsmutsningen av världshaven minskar. Vad har dessa två saker med klimatkrisen att göra? Hallå!! har DN ingen koll alls? Östersjöns torsk och en minskad nedskräpning har ingenting men mäniskans påverkan av klimatet att göra. Det vet väl alla? På miljöområdet finns lokala glädjeämnen, men var finns de globala?
Klimatkrisen måste lösas. Vi har kort tid på oss. Våra politiker och den så kallade marknaden hjälper inte till. Det ser dystert ut. Vad finns att glädjas åt?
DN skönmålar världsbilden. Men det är en världsbild som rimmar väl med en tidning som vill verka för en fri ekonomi. De fria ekonomisterna älskar att ingenting görs så att kapitalet kan få härja fritt. det vet vi sedan gammalt. Kom med något nytt DN!
En sak är ju att man inte kan få veta vem som skriver eller missar jag något? En av sex personer kan det vara men vem vet man inte, det är konstigt.
Det som är ännu konstigare är att man säger sig vara fri från alla partier och organisationer men verkar för en fri ekonomi. Vad menas? Vilken typ av fri ekonomi är det som avses? När man formulerar sig så brukar det innebära en nyklassisk liberalism i ekonomin och då finns det förstås många kopplingar att göra och det anser jag DN hamnar i gång på gång. Visst finns det kopplingar?
I julaftons ledare är man positiv och menar att det finns mycket att glädja sig åt detta sorgens år 2011. Och det är väl kul att man hittar glädjeämnen i en dyster nyhetsflora men lite krystat blir det allt.
Saken blir inte bättre av att man blandar ihop korten. Man skriver att klimathotet är en realitet men att också viljan att åtgärda det är en relaitet. Jahaja, jag undrar var denna beslutsamma vilja visar sig. Jag har inte noterat den. Däremot har jag noterat politiskt och ekonomiskt rävspel vilket lett till att man inte verkar komma någonvart alls. Så fortsätter man som om detta var ett positivt svar på klimatutmaningen att torsken i Östersjön återhämtar sig och att nedsmutsningen av världshaven minskar. Vad har dessa två saker med klimatkrisen att göra? Hallå!! har DN ingen koll alls? Östersjöns torsk och en minskad nedskräpning har ingenting men mäniskans påverkan av klimatet att göra. Det vet väl alla? På miljöområdet finns lokala glädjeämnen, men var finns de globala?
Klimatkrisen måste lösas. Vi har kort tid på oss. Våra politiker och den så kallade marknaden hjälper inte till. Det ser dystert ut. Vad finns att glädjas åt?
DN skönmålar världsbilden. Men det är en världsbild som rimmar väl med en tidning som vill verka för en fri ekonomi. De fria ekonomisterna älskar att ingenting görs så att kapitalet kan få härja fritt. det vet vi sedan gammalt. Kom med något nytt DN!
tisdag 27 december 2011
Pälshandel slår rekord - hur tänker rika människor?
Päls har i alla tider varit ett signum för de rika, päls är dyrt och signalerar rikedom. (Om man inte bor i Sibirien eller så, där man använder allt på de djur man dödar för sin överlevnad, men det är liksom en annan sak).
I många undersökningar kan man se att ju rikare vi blir desto värre miljöbovar blir vi. Vi ser nu att de nyrika kineserna vill ha minkpäls. Finns det ett samband mellan pengar och moral? Försvinner värderingarna ut genom fönstret när plånboken växer? Det verkar så.
Har vi drabbats av uppgivenhet, att det inte spelar någon roll vad vi gör? Att det gäller att få ut det bästa här och nu för morgondagen vet vi inget om, allt går ju åt helvete ändå?
Tänk om denna uppgivenhet kunde vara kreativitet och engagemáng istället? Då skulle det hända grejor!
Jag äter kött, det handlar om mat. Men jag klär mig inte i päls, visst finns det en skillnad där? Jag inser att jag bör äta mindre kött, framförallt griskött och jag minskar gradvis mitt intag. Jag filar på nyårslöften som handlar om minskad konsumtion av bland annat kött.
Hur ska vi ha det med minkfarmar? Kan vi inte bara förbjuda dem en gång för alla? Samtidigt som vi gör det ska vi än en gång se över vår matproduktion, den kan bli bättre förstås. Jag hoppas på att kunna äta kött som kommer från djur som håller landskapet öppet, som slipper onödiga mediciner, och som transporterats så lite som möjligt. Det är möjligt!
Päls är skit, låt oss slippa det!
I många undersökningar kan man se att ju rikare vi blir desto värre miljöbovar blir vi. Vi ser nu att de nyrika kineserna vill ha minkpäls. Finns det ett samband mellan pengar och moral? Försvinner värderingarna ut genom fönstret när plånboken växer? Det verkar så.
Har vi drabbats av uppgivenhet, att det inte spelar någon roll vad vi gör? Att det gäller att få ut det bästa här och nu för morgondagen vet vi inget om, allt går ju åt helvete ändå?
Tänk om denna uppgivenhet kunde vara kreativitet och engagemáng istället? Då skulle det hända grejor!
Jag äter kött, det handlar om mat. Men jag klär mig inte i päls, visst finns det en skillnad där? Jag inser att jag bör äta mindre kött, framförallt griskött och jag minskar gradvis mitt intag. Jag filar på nyårslöften som handlar om minskad konsumtion av bland annat kött.
Hur ska vi ha det med minkfarmar? Kan vi inte bara förbjuda dem en gång för alla? Samtidigt som vi gör det ska vi än en gång se över vår matproduktion, den kan bli bättre förstås. Jag hoppas på att kunna äta kött som kommer från djur som håller landskapet öppet, som slipper onödiga mediciner, och som transporterats så lite som möjligt. Det är möjligt!
Päls är skit, låt oss slippa det!
måndag 26 december 2011
Jag skriver bok....
Det är spännande att ha en bok på gång. Svårt förstås. Hur ska man få ihop det? Kan andra förstå vad man är ute efter? Jag hoppas det, jag tror nog det också någonstans.
Jag skriver bok om ekonomi och det innebär ganska mycket inläsning för min del. Jag läser fantastiska böcker, böcker som jag knappast skulle ha läst om jag inte behövde läsa dem. Just nu läser jag Lester B. Brown "World on the edge". Han är intressant att läsa, har läst förr inte minst om Plan B. Rekommenderas sålunda.
Hoppas få ett dygn vid datorn nu i jul och få ihop alla de där tankarna som flyger omkring. Jag vill skriva om att vi behöver ett nytt ekonomiskt system, att det gamla överlevt sig själv. Vi lever i en värld som behöver djärva idéer. Jag vill hämta inspiration i Bibeln. Tänker att jag främst är teolog och att jag vill skriva för kyrkan, primärt Svenska kyrkan men också andra.
Min förra bok "En annan värld är möjlig! Teologi i klimatkrisens tid" har fått en viss framgång, det var roligt! Det gör att jag vågar skriva en till. Samtidigt får man komma ihåg att det är en snäv läsekrets dessvärre. Tänk att så få av oss intresserar oss för världens framtid, för hur våra barn och barnbarn kommer att få det. Jag vill inte moralisera i det men det känns märkligt att inte alla gör revolt.
Jag skriver bok, med all den vånda det innbär om att tankarna verkligen håller och kan lyfta. Att få sagt det viktiga, att få spridning på det jag anser vara det verkligt viktiga. Spännande men med stor ängslighet skrivs rad för rad.
Jag skulle önska att få läsa många viktiga böcker om världens tillstånd och framtid. Men inom teologin och på svenska lyser dessa böcker med sin frånvaro. Stefan Edman har gett oss en del. Per Larsson har gett oss en, men hur kan kyrkan vara med och ta ansvar om ingen teologi görs om det som verkligen betyder något?
Jag skriver bok och jag älskar det och jag våndas över det.
Min förra bok beställs enklast genom www.ordbruket.se
Jag önskar alla goda läsupplevelser i jul!
Jag skriver bok om ekonomi och det innebär ganska mycket inläsning för min del. Jag läser fantastiska böcker, böcker som jag knappast skulle ha läst om jag inte behövde läsa dem. Just nu läser jag Lester B. Brown "World on the edge". Han är intressant att läsa, har läst förr inte minst om Plan B. Rekommenderas sålunda.
Hoppas få ett dygn vid datorn nu i jul och få ihop alla de där tankarna som flyger omkring. Jag vill skriva om att vi behöver ett nytt ekonomiskt system, att det gamla överlevt sig själv. Vi lever i en värld som behöver djärva idéer. Jag vill hämta inspiration i Bibeln. Tänker att jag främst är teolog och att jag vill skriva för kyrkan, primärt Svenska kyrkan men också andra.
Min förra bok "En annan värld är möjlig! Teologi i klimatkrisens tid" har fått en viss framgång, det var roligt! Det gör att jag vågar skriva en till. Samtidigt får man komma ihåg att det är en snäv läsekrets dessvärre. Tänk att så få av oss intresserar oss för världens framtid, för hur våra barn och barnbarn kommer att få det. Jag vill inte moralisera i det men det känns märkligt att inte alla gör revolt.
Jag skriver bok, med all den vånda det innbär om att tankarna verkligen håller och kan lyfta. Att få sagt det viktiga, att få spridning på det jag anser vara det verkligt viktiga. Spännande men med stor ängslighet skrivs rad för rad.
Jag skulle önska att få läsa många viktiga böcker om världens tillstånd och framtid. Men inom teologin och på svenska lyser dessa böcker med sin frånvaro. Stefan Edman har gett oss en del. Per Larsson har gett oss en, men hur kan kyrkan vara med och ta ansvar om ingen teologi görs om det som verkligen betyder något?
Jag skriver bok och jag älskar det och jag våndas över det.
Min förra bok beställs enklast genom www.ordbruket.se
Jag önskar alla goda läsupplevelser i jul!
söndag 25 december 2011
Är tillväxt som vi känner det möjlig?
Framtiden för världsekonomin ser mörk ut. Åtminstone hävdar media detta starkt. liksom våra politiker från de flesta partier. Är den typ av tillväxtekonomi som vi känner möjlig i framtiden? Jag tror inte det.
Den sanning som verkar vara allmänt vedertagen är att ekonomin måste växa, omsättning och vinst måste blir större. detta är det enda sätt som vi kan åtgärda problem i världen såsom fattigdom, klimatkris och allt annat. Bara vi har tillväxt kommer hjulen att snurra och allt löser sig. "Spin-off" effekter brukar det kallas.
Det har visat sig att det inte är sant. Inte minst 99%-rörelsen visar på detta. Klyftorna i världen växer, nu också i europeiska och andra så kallade utvecklade länder.
Konjunkturinstitutet gör en prognos som pekar på en tillväxt nästa år i Sverige på 0,6% och detta är mycket bekymmersamt och kommer att öka arbetslösheten. Hur kan det vara bekymmersamt och hur kan folk bli av med jobbet när ekonomin växer? Hmm, det ligger en hund begraven här. Kan det vara så att vinsterna används till annat än att bygga välfärd? Kan det vara så att aktieägare skriker efter större och större vinster? Hur kommer det sig att förnöjsamhet är så svårt att finna? Eurokrisen måste lösas heter det. Men kan den lösas med de ekonomiska verktyg vi har idag?
Är detta kanske istället världens chans? Världens chans att ställa om till ett hållbart ekonomiskt system? Jag hoppas och tror det. Jag tror att Occupyrörelsen bara är toppen på ett isberg. Folk har helt enkelt fått nog och vi kommer att få se fler protester. Men viktigast nu är att bygga en medborgarrörelse från grunden som vill förändring.
Jag vill vara med i sådan rörelse. Vill du?
Den sanning som verkar vara allmänt vedertagen är att ekonomin måste växa, omsättning och vinst måste blir större. detta är det enda sätt som vi kan åtgärda problem i världen såsom fattigdom, klimatkris och allt annat. Bara vi har tillväxt kommer hjulen att snurra och allt löser sig. "Spin-off" effekter brukar det kallas.
Det har visat sig att det inte är sant. Inte minst 99%-rörelsen visar på detta. Klyftorna i världen växer, nu också i europeiska och andra så kallade utvecklade länder.
Konjunkturinstitutet gör en prognos som pekar på en tillväxt nästa år i Sverige på 0,6% och detta är mycket bekymmersamt och kommer att öka arbetslösheten. Hur kan det vara bekymmersamt och hur kan folk bli av med jobbet när ekonomin växer? Hmm, det ligger en hund begraven här. Kan det vara så att vinsterna används till annat än att bygga välfärd? Kan det vara så att aktieägare skriker efter större och större vinster? Hur kommer det sig att förnöjsamhet är så svårt att finna? Eurokrisen måste lösas heter det. Men kan den lösas med de ekonomiska verktyg vi har idag?
Är detta kanske istället världens chans? Världens chans att ställa om till ett hållbart ekonomiskt system? Jag hoppas och tror det. Jag tror att Occupyrörelsen bara är toppen på ett isberg. Folk har helt enkelt fått nog och vi kommer att få se fler protester. Men viktigast nu är att bygga en medborgarrörelse från grunden som vill förändring.
Jag vill vara med i sådan rörelse. Vill du?
lördag 24 december 2011
Jul, jul, strålande jul!
Nja, strålande vet jag inte riktigt i regnrusket. Men jul är det! Julspel i Högsby kyrka var riktigt fint! Svärfar som är kantor ledde övningen och spelade Herodes. I morgon bitti är det min tur, julotta i Högsby kyrka kl. 07.00. Jag älskar verkligen julotta, då är det liksom jul på riktigt. Så välkomna hit om du har vägarna förbi.
Jesus kommer till oss, ett värnlöst barn i en krubba, ett barn som väntar på vår reaktion.
Ser vi barnet? Hör vi barnets gråt? Och hur reagerar vi på det. Vi har en Gud som använder sig av känslans makt, det är den enda makt Gud känner.
Kan Gud nå våra hjärtan denna jul? Når han fram till dig? Jag hoppas det för jag tror den här världen skulle vara en bättre plats för allt och alla om vi ser in i barnets ögon och ser på varandra med de ögon barnet ser på oss med.
Jag vill önska dig en seende jul, en känslans jul, en jul där du låter dig förvandlas till en medarbetare i Guds stora plan med den här världen. Du kan vara en del av lösningen på världens alla bekymmer. Du har chansen att göra skillnad. Gud kallar dig att vara hans lärjunge.
God jul!
Jesus kommer till oss, ett värnlöst barn i en krubba, ett barn som väntar på vår reaktion.
Ser vi barnet? Hör vi barnets gråt? Och hur reagerar vi på det. Vi har en Gud som använder sig av känslans makt, det är den enda makt Gud känner.
Kan Gud nå våra hjärtan denna jul? Når han fram till dig? Jag hoppas det för jag tror den här världen skulle vara en bättre plats för allt och alla om vi ser in i barnets ögon och ser på varandra med de ögon barnet ser på oss med.
Jag vill önska dig en seende jul, en känslans jul, en jul där du låter dig förvandlas till en medarbetare i Guds stora plan med den här världen. Du kan vara en del av lösningen på världens alla bekymmer. Du har chansen att göra skillnad. Gud kallar dig att vara hans lärjunge.
God jul!
fredag 23 december 2011
Ta hand om maten i jul!
Jag blir glad över att läsa alla möjliga tips i tidningarna om hur vi kan undvika att slänga mat. Julmaten kan vara till påska om vi inte lägger fram för mycket och fryser resterna. Det är inte illa!
Enligt FAO slängs en tredjedel av all mat som produceras. En tredjedel! Du läser inte fel. Visst är det märkligt? Det blir runt 100 kilo per person och år det. Matsvinnet står för 4-7 % av vår klimatpåverkan så det finns all anledning att tänka efter.
Jag älskar julmat och jag inser att jag äter för mycket. Inte minst äter jag för mycket fläskkött och det finns få grisar som mår bra innan slakt. Inte bidrar de till att hålla landskapet öppet heller. På köpet blir jag fetare och fetare. Alltså behöver jag skärpa till mig. Jag behöver inse att det inte är en mänsklig rättighet att äta fläskkött. Kött behöver snarare bli garnityr än huvudingrediens. Jag filar på mitt nyårslöfte och jag ser att det kommer att innehålla löften om minskat köttintag och en smärtare figur. Jag tror det är bra, både för mig och för miljön.
Sillen däremot äter jag med välbehag och sköljer ner med KRAV-märkt snaps. Sillen är inte hotad och smart ska man ju bli av fisk dessutom. Ålen har dock sedan länge lämnat mitt julbord och kommer nog knappast dit igen för hur ska ålen kunna räddas? Det ser mörkt ut.
Alltså, låt oss tänka på vad vi äter. Men, kanske ännu viktigare, låt oss tänka på hur vi handskas med den mat som inte äts upp. den behöver vi ta hand om på bästa sätt.
Jag hoppas ni alla får en god jul med god mat som räcker länge.
God jul!
Enligt FAO slängs en tredjedel av all mat som produceras. En tredjedel! Du läser inte fel. Visst är det märkligt? Det blir runt 100 kilo per person och år det. Matsvinnet står för 4-7 % av vår klimatpåverkan så det finns all anledning att tänka efter.
Jag älskar julmat och jag inser att jag äter för mycket. Inte minst äter jag för mycket fläskkött och det finns få grisar som mår bra innan slakt. Inte bidrar de till att hålla landskapet öppet heller. På köpet blir jag fetare och fetare. Alltså behöver jag skärpa till mig. Jag behöver inse att det inte är en mänsklig rättighet att äta fläskkött. Kött behöver snarare bli garnityr än huvudingrediens. Jag filar på mitt nyårslöfte och jag ser att det kommer att innehålla löften om minskat köttintag och en smärtare figur. Jag tror det är bra, både för mig och för miljön.
Sillen däremot äter jag med välbehag och sköljer ner med KRAV-märkt snaps. Sillen är inte hotad och smart ska man ju bli av fisk dessutom. Ålen har dock sedan länge lämnat mitt julbord och kommer nog knappast dit igen för hur ska ålen kunna räddas? Det ser mörkt ut.
Alltså, låt oss tänka på vad vi äter. Men, kanske ännu viktigare, låt oss tänka på hur vi handskas med den mat som inte äts upp. den behöver vi ta hand om på bästa sätt.
Jag hoppas ni alla får en god jul med god mat som räcker länge.
God jul!
Vårdskandalen säger något om det ekonomiska systemet!
Carema, ja vad ska man säga? Den ena idiotiska saken efter den andra kommer fram. Och, jovisst, kommunal, offentlig, vård är inte alltid bättre. Men nog har något allvarligt hänt då vi konkurrensutsätter de viktigaste delarna av vårt samhälle? Vården av de gamla måste få prioriteras!
Bibeln är full av uttalanden om att ett land bedöms utefter hur det tar hand om de fattiga, invandrarna, barnen, änkorna. Profetlitteraturen i gamla testamentet är väldigt tydlig på denna punkt.
Det är alltså inte hur de rikaste har det som är det viktiga, utan hur de har det som är marginaliserade. Och till de marginaliserade i vårt samhälle kan verkligen de gamla och sjuka räknas.
Jag har själv en sjuk pappa och jag ser hur han måste kämpa för att få rätt vård. Tack och lov har han en stark fru som orkar kämpa. Men alla de som är ensamma, vem kämpar för dem?
Vi behöver ett omvårdnadens system, där alla länkar är viktiga, där vi tar hand om varandra. Detta kommer inte det nyliberala marknadssystemet hjälpa oss med! Vi behöver ett nytt ekonomiskt system, nu!
Jag önskar er alla en välsignad jul! Undrets tid är här!
Bibeln är full av uttalanden om att ett land bedöms utefter hur det tar hand om de fattiga, invandrarna, barnen, änkorna. Profetlitteraturen i gamla testamentet är väldigt tydlig på denna punkt.
Det är alltså inte hur de rikaste har det som är det viktiga, utan hur de har det som är marginaliserade. Och till de marginaliserade i vårt samhälle kan verkligen de gamla och sjuka räknas.
Jag har själv en sjuk pappa och jag ser hur han måste kämpa för att få rätt vård. Tack och lov har han en stark fru som orkar kämpa. Men alla de som är ensamma, vem kämpar för dem?
Vi behöver ett omvårdnadens system, där alla länkar är viktiga, där vi tar hand om varandra. Detta kommer inte det nyliberala marknadssystemet hjälpa oss med! Vi behöver ett nytt ekonomiskt system, nu!
Jag önskar er alla en välsignad jul! Undrets tid är här!
torsdag 22 december 2011
Skippa guldet - gör något vettigare med dina pengar!
Swedwatch visar i en ny undersökning hur smutsigt det guld är som säljs i Sverige. De gör sin undersökning på uppdrag av Svenska kyrkan, bra!
Nästan allt guld kantas av dåliga arbetsförhållanden, barn arbete, arbetare som får stenlunga och inga möjligheter att organisera sig fackligt. Det är riktigt illa!
De få stora svenska företagen som kontrollerar smyckesmarknaden i Sverige har inte gjort någon kartläggning, de skyller på att guldet inte är spårbart. Nä, det är klart att det inte är om man inte sätter upp ett spårningssystem och tar kostnaderna för det. Det måste vi konsumenter kräva av dessa företag. Smycka, Guldfynd, Albrekts m. fl behöver få frågor från oss konsumenter.
Det börjar komma alternativ på marknaden som kallas ekologiskt guld, men man behöver vara vaksam som konsument.
Men, egentligen, vem behöver ett guldarmband? Använd dina pengar på ett bättre sätt i jul. Skänk till RIA, till Svenska kyrkans internationella arbete eller något annat där dina pengar verkligen spelar roll och gör nytta!
Nästan allt guld kantas av dåliga arbetsförhållanden, barn arbete, arbetare som får stenlunga och inga möjligheter att organisera sig fackligt. Det är riktigt illa!
De få stora svenska företagen som kontrollerar smyckesmarknaden i Sverige har inte gjort någon kartläggning, de skyller på att guldet inte är spårbart. Nä, det är klart att det inte är om man inte sätter upp ett spårningssystem och tar kostnaderna för det. Det måste vi konsumenter kräva av dessa företag. Smycka, Guldfynd, Albrekts m. fl behöver få frågor från oss konsumenter.
Det börjar komma alternativ på marknaden som kallas ekologiskt guld, men man behöver vara vaksam som konsument.
Men, egentligen, vem behöver ett guldarmband? Använd dina pengar på ett bättre sätt i jul. Skänk till RIA, till Svenska kyrkans internationella arbete eller något annat där dina pengar verkligen spelar roll och gör nytta!
onsdag 21 december 2011
Stöd RIA i Växjö!
Vi har nu kommit en bit i att starta upp "RIA:s vänner i Växjö". Jag hoppas du också vill vara med!
Du kan skänka pengar genom att sätta in det på Bg 5778-4274. Det är RIA:s eget konto. Gör det!
Visst vore det gott att få ge en julklapp som verkligen betyder något i år!
Vi kommer att försöka få människor att göra en månatlig överföring till RIA på exv. 100:-. Blir vi många som gör så kan RIA ha en fast månatlig inkomst som ger dem en plattform och en trygghet att kunna växa vidare.
Vi kommer även att uppmana människor, företag, föreningar att stödja RIA med en engångsinsättning nu i jultider. 1000 kronor hoppas vi många vill ge RIA i julgåva.
Märk dina inbetalningar med "RIA:s vänner" så att vi kan se om vi blir många som vill göra skillnad.
Kontakta gärna mig om du vill engagera dig i detta viktiga arbete. kanske kan du tala med nära och kära i julhelgerna och be dem bidra? Kanske finns du på ett företag som vill göra skillnad? Kanske är du engagerad i en förening som vill bidra? Alla bidrag mottages tacksamt!
mangepw@gmail.com
Du kan skänka pengar genom att sätta in det på Bg 5778-4274. Det är RIA:s eget konto. Gör det!
Visst vore det gott att få ge en julklapp som verkligen betyder något i år!
Vi kommer att försöka få människor att göra en månatlig överföring till RIA på exv. 100:-. Blir vi många som gör så kan RIA ha en fast månatlig inkomst som ger dem en plattform och en trygghet att kunna växa vidare.
Vi kommer även att uppmana människor, företag, föreningar att stödja RIA med en engångsinsättning nu i jultider. 1000 kronor hoppas vi många vill ge RIA i julgåva.
Märk dina inbetalningar med "RIA:s vänner" så att vi kan se om vi blir många som vill göra skillnad.
Kontakta gärna mig om du vill engagera dig i detta viktiga arbete. kanske kan du tala med nära och kära i julhelgerna och be dem bidra? Kanske finns du på ett företag som vill göra skillnad? Kanske är du engagerad i en förening som vill bidra? Alla bidrag mottages tacksamt!
mangepw@gmail.com
Styrräntan sänks - bankerna jublar!
Det som kunde vara en julklapp för alla som sitter med dryga lån blev det inte. Riksbanken sänker styrräntan med 0,25%. Var hamnar dessa pengar? Rimligen kunde man tro att bankerna då sänker sin utlåningsränta mot sina privatkunder men icke. Bankerna har det svårt får vi veta. det är så mycket annat som styr vad räntan blir sägs det. Och sedan har ju de stackars bankerna dessutom varit tvungna att följa nya kapitaltäckningskrav, det vill säga att de ska vara goda för det de lånar ut. Nja, inte riktigt, bara till 12% egentligen.
Bankerna slingrar sig och vi alla inser nog att dessa 0,25% som ju är ofantligt mycket pengar hamnar någon annanstans. Har vi sett sänkta bonusar och löner för de som leder bankerna? Nej.
Nog är det hög tid att fundera över vårt banksystem? Många av oss sitter fast med stora bolån, själv äger jag mitt hus till ungefär 20%, resten äger SEB. Det känns inte bra, särskilt när de berikar sig på min bekostnad. Visst ska banken tjäna pengar på sina tjänster, men det måste vara rimligt!
Bankerna slingrar sig och vi alla inser nog att dessa 0,25% som ju är ofantligt mycket pengar hamnar någon annanstans. Har vi sett sänkta bonusar och löner för de som leder bankerna? Nej.
Nog är det hög tid att fundera över vårt banksystem? Många av oss sitter fast med stora bolån, själv äger jag mitt hus till ungefär 20%, resten äger SEB. Det känns inte bra, särskilt när de berikar sig på min bekostnad. Visst ska banken tjäna pengar på sina tjänster, men det måste vara rimligt!
tisdag 20 december 2011
Julfest på S:t Sigfrids folkhögskola
Idag har vi haft fest! Helt underbart har det varit. Många goa elever och kollegor som tillsammans gjort en fin dag.
Jag tänker på festen som det viktiga avbrottet i vardagen, de där topparna vi kan leva på ett tag. Idag var en sådan dag. Jag hoppas julen får vara festlig för många samtidigt som jag och alla ni vet att den inte är det för många. De ensamma, de som sitter fast i missbruk eller andra utanförskap. Hur ska de fira jul? Därför blir jag så upprörd över risken att RIA i Växjö kanska måste stänga på grund av för lite pengar. När behoven växt har man tvingats anställa fler personer. Det är väl bra och strategiskt? Men det är klart då måste pengarna in också. Många diakoner i Växjö gör ett fantastiskt jobb men det som görs på RIA görs bara där. Jag hoppas det ska lösa sig för RIA och jag är säker på att vi ska kunna mobilisera ett stort stöd också ekonomiskt. Jag hoppas många kan tänka sig att ge en julklapp som räcker längre de flesta vi ger bort och når många fler än vi vanligtvis gör med våra klappar.
Idag har det varit fest! Jag älskar verkligen att finnas i vårt kapell när musiklinjen gör sitt bästa, när lugnet och stillheten, heligheten infinner sig. Det gör den ofta i vårt kapell, så även ikväll.
Att sedan få gå ut ur kapellet och mötas av brinnande eldar och Josef och Maria och ett par motsträviga får gör bilden hel. Där stod vi alla 200 och kanske kände vi lite till manns att vi var i Betlehem den där gången för 2000 år sedan. Jag tror det, jag kände så.
Julen är här! Det är gudomligt!
Jag tänker på festen som det viktiga avbrottet i vardagen, de där topparna vi kan leva på ett tag. Idag var en sådan dag. Jag hoppas julen får vara festlig för många samtidigt som jag och alla ni vet att den inte är det för många. De ensamma, de som sitter fast i missbruk eller andra utanförskap. Hur ska de fira jul? Därför blir jag så upprörd över risken att RIA i Växjö kanska måste stänga på grund av för lite pengar. När behoven växt har man tvingats anställa fler personer. Det är väl bra och strategiskt? Men det är klart då måste pengarna in också. Många diakoner i Växjö gör ett fantastiskt jobb men det som görs på RIA görs bara där. Jag hoppas det ska lösa sig för RIA och jag är säker på att vi ska kunna mobilisera ett stort stöd också ekonomiskt. Jag hoppas många kan tänka sig att ge en julklapp som räcker längre de flesta vi ger bort och når många fler än vi vanligtvis gör med våra klappar.
Idag har det varit fest! Jag älskar verkligen att finnas i vårt kapell när musiklinjen gör sitt bästa, när lugnet och stillheten, heligheten infinner sig. Det gör den ofta i vårt kapell, så även ikväll.
Att sedan få gå ut ur kapellet och mötas av brinnande eldar och Josef och Maria och ett par motsträviga får gör bilden hel. Där stod vi alla 200 och kanske kände vi lite till manns att vi var i Betlehem den där gången för 2000 år sedan. Jag tror det, jag kände så.
Julen är här! Det är gudomligt!
RIA i Växjö är hotat!
RIA i Växjö möter de människor som ofta inte har någon annanstans att ta vägen. Det är ett fanatstiskt arbete som sker och det är kyrkorna i Växjö som står bakom med ekonomiskt stöd också från Växjö kommun.
Nu ser det mörkt ut. Behoven i stan är stora och personalgruppen har vuxit på grund av detta. Då blir det svårt att få ekonomin att gå ihop. Just nu är personalen uppsagd eftersom ingen vet om det kommer att finnas tillräckligt mycket pengar att driva verksamheten nästa år.
Vi var några som satt och talade om detta häromdagen då vi läst om RIA i dagstidningen. Vi funderade över varför kyrkorna inte pytsar in mer pengar, vad kommunen kunde göra och alla andra goda människor, inte minst de kristna i stan. Så tittade vi på oss själva och insåg att vi som satt där och pratade ju faktiskt kunde göra något.
Nu vill vi göra det! Vi vill starta en grupp som vi kallar RIA:s vänner i Växjö. Målet är att få en långsiktig hållbar ekonomi för RIA. Vi hoppas kunna bli 1000 personer som ger 100 kronor per månad till RIA. Det blir en bra slant som kan ge personalen och föreståndaren Harald lite arbetsro.
Men, det måste ske snabbt! Hör av dig till mig om du vill vara med. Jag kommer att återkomma med kontonummer. Vi vill också i det akuta läget uppmana privatpersoner, företag och kompisgäng att tillsammans skänka en engångssumma på minst 1000 kronor.
Jag hoppas du vill vara med och bidra till detta viktiga arbete!
Jag kommer också att skriva här på bloggen hur ni kan göra som vill vara med.
Nu ser det mörkt ut. Behoven i stan är stora och personalgruppen har vuxit på grund av detta. Då blir det svårt att få ekonomin att gå ihop. Just nu är personalen uppsagd eftersom ingen vet om det kommer att finnas tillräckligt mycket pengar att driva verksamheten nästa år.
Vi var några som satt och talade om detta häromdagen då vi läst om RIA i dagstidningen. Vi funderade över varför kyrkorna inte pytsar in mer pengar, vad kommunen kunde göra och alla andra goda människor, inte minst de kristna i stan. Så tittade vi på oss själva och insåg att vi som satt där och pratade ju faktiskt kunde göra något.
Nu vill vi göra det! Vi vill starta en grupp som vi kallar RIA:s vänner i Växjö. Målet är att få en långsiktig hållbar ekonomi för RIA. Vi hoppas kunna bli 1000 personer som ger 100 kronor per månad till RIA. Det blir en bra slant som kan ge personalen och föreståndaren Harald lite arbetsro.
Men, det måste ske snabbt! Hör av dig till mig om du vill vara med. Jag kommer att återkomma med kontonummer. Vi vill också i det akuta läget uppmana privatpersoner, företag och kompisgäng att tillsammans skänka en engångssumma på minst 1000 kronor.
Jag hoppas du vill vara med och bidra till detta viktiga arbete!
Jag kommer också att skriva här på bloggen hur ni kan göra som vill vara med.
måndag 19 december 2011
Tankar om julen - Jesus föds inom oss
Skrev en liten betraktelse som jag använder i S:t Sigfrids kapell i morgon kväll.
Det är jul igen och återigen läser vi berättelserna om det där som hände för så länge sedan långt borta i Betlehem i Palestina. Betyder berättelserna något för oss eller är de bara nostalgi och minnen? Har dessa texter något med mig att göra, nu och här?
Jag tror det, för jag tror att Jesus föds på nytt i varje ny tid, i varje ny människa. För Gud växer inifrån, alltid från insidan, inte från utsidan. Så var det för Maria:
”Maria sjunger sånger i sin väntan. Hon sjunger för sin ofödde son. Maria lägger händerna på magen och känner fotens spark inifrån.”
Så är det för oss. Gud kommer inte till oss från ovan, Gud kommer till oss från en krubba i ett smutsigt litet stall på ockuperad mark. Det talas om att den lille killen som ligger där är Guds son och det kan möjligen förvirra oss, den som ligger där är Gud själv. Ett barn, utlämnat åt människors välvilja, åt en moders och en faders kärlek och omvårdnad. Naken, fattig, utan plats i palatsen ligger han där och väntar på vår reaktion.
Berättelsen i Lukasevangeliet är så tydlig: den ställer två helt olika riken emot varandra. Augustus stora romarrike som styrs med makt, våld och död. Och Guds rike å andra sidan, det helt annorlunda, det som växer inifrån, underifrån.
Krubban och stallet i Betlehem finns inte där och då, det finns här och nu. Det finns i våra bröst, i vårt hjärta. Ser vi barnet? Möter vi dess blick? Ser vi barnets utsatthet, vad gör vi åt det? Svarar vi genom att lyssna till barnets gråt och ta dess hand, eller gör vi det inte?
I detta lilla barn koncentreras hela Gud och landar på jorden, här hos oss, här och nu. Världen darrar till den julnatt som snart kommer för Gud föds om och om igen i nya människor i nya tider.
Vi har en Gud som använder känslans makt, som ställer oss inför ett litet nyfött barn och ber om vårt medlidande, vårt engagemang.
Så är julen främst en tid för att öppna våra hjärtan. Att verkligen se varandra, att möta varandra med den blick vi har när vi ser in i ögonen på ett nyfött barn. Den blicken, den kärlekens blick vill Gud att vi ser på alla med. Också dem vi inte kan fördra, också de är Guds barn, också de är värda vår kärlek. Barnen på Afrikas horn är också de värda vår kärleksblick.
Det är i denna blick vi alla lever och blir till. Utan kärleksblicken förtvinar vi och dör. Vi vet att det är så med spädbarn, men jag tror det gäller oss alla också när vi blivit vuxna.
Jultiden är den tid då vi får putsa linsen, öva oss i medlidande och kärlek, till alla de som förtjänar vår kärleksblick, och det är alla det!
Julen är här!
O Betlehem, du lilla stad, hur tyst du ligger där, försänkt i djup och drömlös sömn, när skaparundret sker. En stjärna tänds, och mörkret har över den ej makt, och alla släktens hopp och tro stämt möte denna natt.
Så stilla och så oförmärkt blir oss Guds gåva räckt, och himlen kom till jorden ner, när ingen väntat det. Vi kan ej höra stegen. Han nalkas oss ändå, och plötsligt som en okänd står han mitt ibland oss här.
Du barn av Betlehem vi ber: ge våra ögon ljus och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud. Nu sjunger änglaskaror Guds lov, och vi med dem. O kom till oss, bli hos oss kvar, Guds Son. Immanuel!
Amen.
torsdag 15 december 2011
Svenska kyrkan frotterar sig med Mammon!
Jo, nog är det så. I dagens Kyrkans tidning kan vi läsa att antalet tjänster på kyrkokansliet ökar, det kan kanske vara bra, mycket ska göras. Men samtidigt skär man i SKUT och det är jag kluven till. Inte för att SKUT inte egentligen kunde bära sina kostnader själva, vill man ha verksamhet fast man själv valt att flytta utomlands kan man väl betala det själv?
Men samtidigt är SKUT församlingsverksamhet som vilken som helst och det vill jag ha i vår kyrka. Att då öka i administration och skära i församlingsverksamhet blir problematiskt. Det handlar förstås om kyrkosyn.
Att nationell nivå har en soliditet på 60% är än mer probelmatiskt. Varför används inte pengarna nu när de behövs? Kan man spara sig upp för en uppförsbacke? Naturligtvis inte, det behövs rejäla satsningar på just församlingsverksamhet.
Kyrkans finansförvaltning går strålande, plus 420 miljoner 2010, visserligen har krisen slagit till och det blir väl mindre vad det lider. Svenska kyrkan spelar alltså på den finansiella marknaden, är det bra? Jag tycker inte det. Kan Svenska kyrkan garantera vad hennes pengar gör? Finns våra pengar utan tvivel bara i brancher som vi verkligen vill stödja? Använder vi oss av finansiella instrument som är omoraliska och rena lotterier såsom derivat, warranter och allt vad de heter? Jag hoppas inte det men jag vet inte.
Ska vi vara glada över att Svenska kyrkan är med och skapar pengar ur ingenting, ur spekulation, ur börsens upp och nedgångar. Börsens upp och nedgångar bygger nämligen inte på ekonomisk vetenskap utan på åsikter och spekulationer. Vill vi vara med i den leken? Jag vill det inte.
Det som är det allra värsta enligt mig är att antalet personer som skickas att arbeta tillsammans med systerkyrkor runt om i världen minskat radikalt de senaste åren. Varför är det så? En del säger att våra partners inte efterfrågar oss, rent nys anser jag. Vi behöver många missionärer ute i världen, dels för att lära saker vi har lärt oss men inte minst och kanske viktigare för att lära sig av vad andra gör och föra det hem till oss här i Svenska kyrkan. Vi kan inte klara oss om vi inte har den internationella utblicken, då blir vi inkrökta i oss själva. Vi behöver människor som kommer hem efter några år, uppfyllda av helig ande och förändringslusta och vi behöver lyssna på dem. Vi behöver helt enkelt vara närvarande i världen, inte bara uppkopplade.
Om vi nu har en soliditet på 60%, vilket är vansinnigt, låt oss använda i alla fall 10% av den till att öka antalet utsända medarbetare i världen. Det är ett beslut som borde ha tagits på kyrkomötet i år.
Naturligtvis gjordes inte detta ty inkröktheten firar nya triumfer.
Men samtidigt är SKUT församlingsverksamhet som vilken som helst och det vill jag ha i vår kyrka. Att då öka i administration och skära i församlingsverksamhet blir problematiskt. Det handlar förstås om kyrkosyn.
Att nationell nivå har en soliditet på 60% är än mer probelmatiskt. Varför används inte pengarna nu när de behövs? Kan man spara sig upp för en uppförsbacke? Naturligtvis inte, det behövs rejäla satsningar på just församlingsverksamhet.
Kyrkans finansförvaltning går strålande, plus 420 miljoner 2010, visserligen har krisen slagit till och det blir väl mindre vad det lider. Svenska kyrkan spelar alltså på den finansiella marknaden, är det bra? Jag tycker inte det. Kan Svenska kyrkan garantera vad hennes pengar gör? Finns våra pengar utan tvivel bara i brancher som vi verkligen vill stödja? Använder vi oss av finansiella instrument som är omoraliska och rena lotterier såsom derivat, warranter och allt vad de heter? Jag hoppas inte det men jag vet inte.
Ska vi vara glada över att Svenska kyrkan är med och skapar pengar ur ingenting, ur spekulation, ur börsens upp och nedgångar. Börsens upp och nedgångar bygger nämligen inte på ekonomisk vetenskap utan på åsikter och spekulationer. Vill vi vara med i den leken? Jag vill det inte.
Det som är det allra värsta enligt mig är att antalet personer som skickas att arbeta tillsammans med systerkyrkor runt om i världen minskat radikalt de senaste åren. Varför är det så? En del säger att våra partners inte efterfrågar oss, rent nys anser jag. Vi behöver många missionärer ute i världen, dels för att lära saker vi har lärt oss men inte minst och kanske viktigare för att lära sig av vad andra gör och föra det hem till oss här i Svenska kyrkan. Vi kan inte klara oss om vi inte har den internationella utblicken, då blir vi inkrökta i oss själva. Vi behöver människor som kommer hem efter några år, uppfyllda av helig ande och förändringslusta och vi behöver lyssna på dem. Vi behöver helt enkelt vara närvarande i världen, inte bara uppkopplade.
Om vi nu har en soliditet på 60%, vilket är vansinnigt, låt oss använda i alla fall 10% av den till att öka antalet utsända medarbetare i världen. Det är ett beslut som borde ha tagits på kyrkomötet i år.
Naturligtvis gjordes inte detta ty inkröktheten firar nya triumfer.
onsdag 14 december 2011
En recension av Per Larssons "Skapelsens frälsning".
Recension av Per Larssons Skapelsens frälsning. Ekoteologi i miljö- och klimathotens tid. Recensionen var införd i Svensk kyrkotidning nr. 26, 2010.
Per Larssons huvudsakliga syfte är att ge biblisk inspiration för kristet tänkande och handlande i den kris vi nu står i. Per Larsson menar att det på församlingsplanet i våra kyrkor finns ett stort behov för bearbetning av klimatfrågan och frågan om jordens överlevnad. Jag tror att det är i just detta sammanhang boken har sin främsta användningsmöjlighet. Boken är lätt att läsa och helst bör man ha bibeln bredvid vid läsningen.
I boken får det ekumeniska perspektivet ta för stort utrymme, anser jag. Mycket av det Per Larsson här skriver känns daterat och inaktuellt. Troligen är detta avsnitt inte så intressant för en svensk läsekrets även om förankringen i Kyrkornas världsråds arbete är viktig.
Den stora behållningen i boken överväger dock de ovan nämnda nackdelarna. Den stora behållningen är avsnitten om Ekoteologi i bibeln, Kyrkornas specifika roll i arbetet för skapelsens fortlevnad och Låt oss fördjupa vår djupaste övertygelse. I mycket av framställningen kommer predikorösten hos Per Larsson fram och det är bra, det blir förkunnelse och en god sådan!
Per Larsson gör något viktigt. Han skriver ekoteologi på svenska för en svensk läsekrets. Det är ganska ovanligt tyvärr. Mänskligheten och hela Skapelsen står inför en sällan skådad kris i och med att vårt klimat förändras mycket snabbt. I denna tid behövs teologi som hjälper oss att tolka det kristna hoppet och forma ett kristet svar till denna utmaning. Per Larsson ger i denna bok sitt bidrag.
Boken är en vidareutveckling av den bok han skrev i Hong Kong 2004 för studenter vid det teologiska seminariet i Sydostasien. Mycket har förändrats i boken för att den ska kunna fungera i en svensk kontext och det behövdes. Boken har dock kvar sitt ekumeniska drag eftersom den först skrevs för studenter från olika kyrkor i Sydostasien.Per Larssons huvudsakliga syfte är att ge biblisk inspiration för kristet tänkande och handlande i den kris vi nu står i. Per Larsson menar att det på församlingsplanet i våra kyrkor finns ett stort behov för bearbetning av klimatfrågan och frågan om jordens överlevnad. Jag tror att det är i just detta sammanhang boken har sin främsta användningsmöjlighet. Boken är lätt att läsa och helst bör man ha bibeln bredvid vid läsningen.
Boken har två tyngdpunkter. Dels om ekoteologin i bibeln dels om kyrkornas specifika roll i arbetet för skapelsens fortlevnad. Till detta förs en berättelse om hur man tänkt i kyrkohistorien och hur man tänker i ekumeniska sammanhang.
När det gäller hur man tänkt i kyrkohistorien lyfter Per Larsson det viktiga i att ekoteologi egentligen inte är något nytt, det sysslade redan kyrkofäder som Gregorius av Nyssa och Ireneus från Lyon med. Viktigt är också att Per Larsson här lyfter den nicenska trosbekännelsen och dess spännande innehåll. Detta torde vara ett viktigt studium för oss alla! Det lutherska arvet hos Per Larsson är tydligt och viktigt i denna bok, han är djupt rotad i lutherdomen men här skulle finnas utrymme för fördjupning. Jag tror att just ett lutherskt förhållningssätt skulle kunna mejslas fram om Per Larsson låtit denna del av boken få ta större plats. I boken får det ekumeniska perspektivet ta för stort utrymme, anser jag. Mycket av det Per Larsson här skriver känns daterat och inaktuellt. Troligen är detta avsnitt inte så intressant för en svensk läsekrets även om förankringen i Kyrkornas världsråds arbete är viktig.
Den stora behållningen i boken överväger dock de ovan nämnda nackdelarna. Den stora behållningen är avsnitten om Ekoteologi i bibeln, Kyrkornas specifika roll i arbetet för skapelsens fortlevnad och Låt oss fördjupa vår djupaste övertygelse. I mycket av framställningen kommer predikorösten hos Per Larsson fram och det är bra, det blir förkunnelse och en god sådan!
Per Larssons käpphäst, som han återkommer till gång på gång, är att NT måste läsas genom GT:s glasögon. NT är inte som många kan tro tyst i skapelsefrågor utan GT och NT finns i en organisk enhet vilket gör att vi kan tolka NT som mycket upptagen också med skapelsefrågorna. Detta är ett viktigt konstaterade Per Larsson gör och som det är nyttigt att vi påminns om. Framställningen är mycket biblisk, precis som utlovats, och engagemanget för skapelsen grundas hela tiden tillbaka på bibeltexter.
Per Larsson tar kortfattat upp ekonomi och förvaltarskap. Jag hade önskat ett mer utförligt avsnitt om detta då det ju påverkar vårt sätt att leva mycket tydligt. Vad innebär det egentligen att leva som förvaltare? Behövs ett nytt ekonomiskt system för att jorden ska kunna överleva?I avsnittet om fallgropar blir Per Larsson mycket tydlig vad gäller eskatologin. ”Vi ska inte packa kappsäckarna och föras bort till en totalt annan himmelsk värld. Vår jordiska historia skall inte rinna ut i ingenting, utan i en ny värld, här…” Kanske är denna tydlighet en av bokens främsta förtjänster. Vi måste i kyrkan, då vi talar om skapelsen, lösa den eskatologiska frågan. Per Larsson bidrar till detta.
Boken avslutas med en praktisk del om kyrkornas specifika roll i skapelsearbetet och denna del är viktig för boken för att det inte bara ska bli vackra ord utan också handling. I denna del finns också, anser jag, det tydligaste bidraget från Per Larsson själv i hans genomgång av åtta grundläggande bibliska motiv. Här landar också Larsson i sitt huvudsakliga syfte med boken. Han vill förmedla hoppet till oss om själva skapelsens frälsning. Förmår vi ta detta budskap till oss öppnas nya vägar för teologi och vi kan lösgöras från invanda dogmer och föreställningar som inte längre tjänar livet och jordens överlevnad. Liksom bokens titel säger kan denna insikt leda oss till relevant teologi i klimathoten tid, och det behöver vi!Paul Auster - wow!
Igår kväll avslutade jag Paul Austers "Sunset Park", en ny bok av honom som jag köpte i New York. Den finns på svenska också har jag sett. Det är en fantastisk liten roman tycker jag. Jag har tidigare läst New York-trilogin på svenska och uppskattade den mycket. Efter det har det inte blivit av att jag läst Auster. För mycket ekoteologisk litteratur misstänker jag har stått i vägen.
Romanen handlar en ung man med demoner att bearbeta och om hans omgivning, mor och far, flickvän och vänner. Lågmäld, utan åthävor berättar den om brustenhet och helande.
Men boken verkar också ha två andra syften. Dels att slå ett slag för bokläsning och bokkonsumtion i en värld som digitaliseras och där färre läser böcker. Inte så konstigt eftersom Auster är en produktiv författare. Fadern i boken är förläggare.
Dels befinner sig handlingen mitt i den ekonomiska krisen 2008-2009 och detta märks i boken. I beskrivningar om framtidstro och möjligheter till ett leverne märks uppgivenheten men också möjligheten att välja något annat, att inse att annat i livet är viktigt än pengar. Så inser fadern att det inte är hela världen att hans förlag eventuellt går i graven, förutom hans blödande hjärta för de anställda, efter en nära-döden upplevelse inser han livets värden.
Sonen som saknar ambitioner och vill leva i nuet, i varje dag som kommer verkar också ha insett något väsentligt. Allt kommer till den som väntar och är ödmjuk. Dessvärre verkar boken sluta i total uppgivenhet: "..and he wonders if it is worth hoping for the future when there is no future, and from now on, he tells himself, he will stop hoping for anything and live only for now, this moment, this passing moment, the now that is here and then not here, the now that is gone forever."
I boken finns dock hopp av annat slag i Bing Nathan som hittat ett alternativt sätt att leva eftersom han konstaterat att: "In a throwaway culture spawned by the greed of profit-driven corporations, the landscape has grown ever more shabby, ever more alienating, ever more empty of meaning and consolidating purpose."
Huvudpersonen och Bing har tillsammans konstaterat att det finns ett annat sätt att leva: "..the value of resistance, how it was possible to refuse to participate in the meaningless games society was asking them to play."
Alltså: boken rekommenderas varmt!
Romanen handlar en ung man med demoner att bearbeta och om hans omgivning, mor och far, flickvän och vänner. Lågmäld, utan åthävor berättar den om brustenhet och helande.
Men boken verkar också ha två andra syften. Dels att slå ett slag för bokläsning och bokkonsumtion i en värld som digitaliseras och där färre läser böcker. Inte så konstigt eftersom Auster är en produktiv författare. Fadern i boken är förläggare.
Dels befinner sig handlingen mitt i den ekonomiska krisen 2008-2009 och detta märks i boken. I beskrivningar om framtidstro och möjligheter till ett leverne märks uppgivenheten men också möjligheten att välja något annat, att inse att annat i livet är viktigt än pengar. Så inser fadern att det inte är hela världen att hans förlag eventuellt går i graven, förutom hans blödande hjärta för de anställda, efter en nära-döden upplevelse inser han livets värden.
Sonen som saknar ambitioner och vill leva i nuet, i varje dag som kommer verkar också ha insett något väsentligt. Allt kommer till den som väntar och är ödmjuk. Dessvärre verkar boken sluta i total uppgivenhet: "..and he wonders if it is worth hoping for the future when there is no future, and from now on, he tells himself, he will stop hoping for anything and live only for now, this moment, this passing moment, the now that is here and then not here, the now that is gone forever."
I boken finns dock hopp av annat slag i Bing Nathan som hittat ett alternativt sätt att leva eftersom han konstaterat att: "In a throwaway culture spawned by the greed of profit-driven corporations, the landscape has grown ever more shabby, ever more alienating, ever more empty of meaning and consolidating purpose."
Huvudpersonen och Bing har tillsammans konstaterat att det finns ett annat sätt att leva: "..the value of resistance, how it was possible to refuse to participate in the meaningless games society was asking them to play."
Alltså: boken rekommenderas varmt!
tisdag 13 december 2011
Bibelns två religioner - vilken väljer du?
Läser en spännande artikel i Sojourners, en rörelse i USA som leds av Jim Wallis och deras tidning heter samma sak: Sojourners. En riktigt bra tidning med samhällsintresserad och radikal teologi. Läs den!
Artikeln är skriven av Wes Howard-Brook, som undervisar vid Seattle University.
Han talar om två olika religioner i bibeln och menar att just ordet religion är bra att använda eftersom det kommer från Ligare som betyder att binda samman, att återknyta och han menar att det är detta Jesus gör: att återknyta religionen till Guds plan.
Jesus religion är en skapelsereligion som står i motsats till "kungarikesreligionen" som kännetecknas av våld, ekonomiskt utnyttjande och social exklusion. Jesus proklamerar ett rike som består av ömsesidig kärlek, ekonimisk rättvisa och social inklusion.
Kungarikesreligionen kom fram i och med återkomsten från Babylon och blev tydlig i motsats till profeterna och de förtryckta. Den växer under intertestamentlig tid sig stark. Den urbana eliten förknippade Gud med kungariken och makt och rösterna från den gryende apokalyptiken som krävde en jämlik ekonomisk och social ordning ville något helt annat, bägge riktningarna sade sig tala för Gud.
I NT förknippas djävulen med kungarikesreligionen. Djävulen är ute efter politisk makt och utsätter Jesus för den prövningen när han får se alla riken på jorden vilka djävulen kan ge till honom om han vill. (Luk. 4:6). Djävulen söker makt över Guds folk. I Lukas finns också liknelsen om sådden 8:4-15, där djävulen är den som tar bort ordet från människors hjärtan.
I Apostlagärningarna 10 är Petrus hos Cornelius och uttalar att han förstår att Gud inte gör skillnad på folk, såsom kungarikesreligionen vill: dela upp människor, styra över människor, frånta dem makt. De som i vers 38 är de som var i djävulens våld är just dessa som tvingas leva separerade på grund av jordens kungariken. Det blir vi mot dom, uppdelningar i klasser, tillgångar och etnicitet. Mot detta står Jesus skapelsereligion som söker förena, hela allt förtryck och all uppdelning, återskapa en enda stor familj.
Liknelsen om sådden i Lukas 8, handlar också om de som blir trampade på, det är samma ord som Amos använder för eliten som krossar de behövande och förtrycker dem exv i Am 4:1. Fåglarna i liknelsen kan tolkas utifrån Hesekiel och Daniel, himlens fåglar symboliserar nationerna. (Hes. 31:12-13, Dan. 4:10-12). Så berättas i Lukas om det lilla fröet som planterats i trädgården (trädgården som en symbol för kungars makt över skapelsen, exv. de hängande trädgårdarna i Babylon) och som växer upp till det största av alla träd. (Luk. 13:19) I det trädet som är Guds ska alla fåglar (nationer) finna sitt bo.
Berättelserna om frön, träd och fåglar visar alltså på kontrasten mellan två helt olika riken. Djävulens rike kommer med makt ovanifrån medan Guds rike växer ur den goda jorden. Det världsliga riket expanderar genom våld medan Guds rike inte innehåller något våld alls. Snarare bär det frukt genom ett gott och rent hjärta i uthållighet (Luk. 8:15).
Bägge dessa riken hävdar gudomlig auktoritet för att föra alla människor inom sitt beskydd. Men de gör det på två helt olika sätt.
Jesus insisterar att bara ett sätt är verkligt grundat hos Gud, Skaparen och det andra sättet är en djävulsk lögn.
Så långt Howard-Brook, det blev en snabb översättning av huvudteserna i hans artikel. Hoppas det inte blev allt för förvirrat. Läs hela artikeln! Deras hemsida är www.sojo.net
Jag tror detta bibelstudium kan säga något om inklusivitet och exklusivitet. Om vilka som är med och vilka som är utanför. Och att Gud alltid strävar efter att inkludera alla. I Guds rike finns ingen uppdelning mellan kvinnor och män, fattiga och rika, heterosexuella och HBTQ-personer, akademiker och arbetare osv, osv. I Guds rike räknas alla med och alla förväntas bidra till allas bästa.
Bibeln är full av spännande bibelstudier, det borde vi engagera oss mer med. Inte minst i en tid som ropar efter goda berättelser, som längtar efter alternativ. De finns där, i skriften, om vi läser den tillsammans och försöker förstå Guds bakomliggande plan med sin värld och med sin mänsklighet.
Artikeln är skriven av Wes Howard-Brook, som undervisar vid Seattle University.
Han talar om två olika religioner i bibeln och menar att just ordet religion är bra att använda eftersom det kommer från Ligare som betyder att binda samman, att återknyta och han menar att det är detta Jesus gör: att återknyta religionen till Guds plan.
Jesus religion är en skapelsereligion som står i motsats till "kungarikesreligionen" som kännetecknas av våld, ekonomiskt utnyttjande och social exklusion. Jesus proklamerar ett rike som består av ömsesidig kärlek, ekonimisk rättvisa och social inklusion.
Kungarikesreligionen kom fram i och med återkomsten från Babylon och blev tydlig i motsats till profeterna och de förtryckta. Den växer under intertestamentlig tid sig stark. Den urbana eliten förknippade Gud med kungariken och makt och rösterna från den gryende apokalyptiken som krävde en jämlik ekonomisk och social ordning ville något helt annat, bägge riktningarna sade sig tala för Gud.
I NT förknippas djävulen med kungarikesreligionen. Djävulen är ute efter politisk makt och utsätter Jesus för den prövningen när han får se alla riken på jorden vilka djävulen kan ge till honom om han vill. (Luk. 4:6). Djävulen söker makt över Guds folk. I Lukas finns också liknelsen om sådden 8:4-15, där djävulen är den som tar bort ordet från människors hjärtan.
I Apostlagärningarna 10 är Petrus hos Cornelius och uttalar att han förstår att Gud inte gör skillnad på folk, såsom kungarikesreligionen vill: dela upp människor, styra över människor, frånta dem makt. De som i vers 38 är de som var i djävulens våld är just dessa som tvingas leva separerade på grund av jordens kungariken. Det blir vi mot dom, uppdelningar i klasser, tillgångar och etnicitet. Mot detta står Jesus skapelsereligion som söker förena, hela allt förtryck och all uppdelning, återskapa en enda stor familj.
Liknelsen om sådden i Lukas 8, handlar också om de som blir trampade på, det är samma ord som Amos använder för eliten som krossar de behövande och förtrycker dem exv i Am 4:1. Fåglarna i liknelsen kan tolkas utifrån Hesekiel och Daniel, himlens fåglar symboliserar nationerna. (Hes. 31:12-13, Dan. 4:10-12). Så berättas i Lukas om det lilla fröet som planterats i trädgården (trädgården som en symbol för kungars makt över skapelsen, exv. de hängande trädgårdarna i Babylon) och som växer upp till det största av alla träd. (Luk. 13:19) I det trädet som är Guds ska alla fåglar (nationer) finna sitt bo.
Berättelserna om frön, träd och fåglar visar alltså på kontrasten mellan två helt olika riken. Djävulens rike kommer med makt ovanifrån medan Guds rike växer ur den goda jorden. Det världsliga riket expanderar genom våld medan Guds rike inte innehåller något våld alls. Snarare bär det frukt genom ett gott och rent hjärta i uthållighet (Luk. 8:15).
Bägge dessa riken hävdar gudomlig auktoritet för att föra alla människor inom sitt beskydd. Men de gör det på två helt olika sätt.
Jesus insisterar att bara ett sätt är verkligt grundat hos Gud, Skaparen och det andra sättet är en djävulsk lögn.
Så långt Howard-Brook, det blev en snabb översättning av huvudteserna i hans artikel. Hoppas det inte blev allt för förvirrat. Läs hela artikeln! Deras hemsida är www.sojo.net
Jag tror detta bibelstudium kan säga något om inklusivitet och exklusivitet. Om vilka som är med och vilka som är utanför. Och att Gud alltid strävar efter att inkludera alla. I Guds rike finns ingen uppdelning mellan kvinnor och män, fattiga och rika, heterosexuella och HBTQ-personer, akademiker och arbetare osv, osv. I Guds rike räknas alla med och alla förväntas bidra till allas bästa.
Bibeln är full av spännande bibelstudier, det borde vi engagera oss mer med. Inte minst i en tid som ropar efter goda berättelser, som längtar efter alternativ. De finns där, i skriften, om vi läser den tillsammans och försöker förstå Guds bakomliggande plan med sin värld och med sin mänsklighet.
måndag 12 december 2011
Kan vi ta profeterna på allvar?
Nästan alla profeter i Gamla Testamentet är upptagna med folkets för stora fokusering på riten och kulten på bekostnad av social och ekonomisk rättvisa.
Profeten Amos är tydlig i 5:23-24, "Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström."
Vi befinner oss i Advent, den tid på året då många av oss vill sjunga de klassiska adventspsalmerna, snart är det jul och då vill vi sjunga julpsalmerna. Många kommer till våra kyrkor just för detta denna tid på året. Och det vore väl frid och fröjd med det om vi också låter rätten välla fram. Men gör vi det?
I årets förmodade rekordhandel inför jul känns det inte som om rätten befrämjas precis. I stället köper vi varor tillverkade av människor som lever mycket ansträngt, arbetar långa och många timmar i dåliga lokaler för lite betalt, barn som tvingas arbeta och människor som blir sjuka. Så vill vi inte ha det förstås men det blir ju resultatet av vår idoga köplusta.
Hur hanterar Svenska kyrkan detta? Vi har ett stort och brett diakonalt arbete i jul förstås. Många ensamstående föräldrar, ensamma människor och fattiga personer får stöd och ett sammanhang i många församlingar, det är bra och underbart. Vi samlar in mycket pengar till Svenska kyrkans internationella arbete just i juletid. Det är bra och underbart.
Men var finns den profetiska rösten i den ekonomiska kris vi nu upplever och som är nära förknippad med den klimatkris vi lever mitt i? Hur sker opinionsbildningen i alla våra lokala församlingar nu i jul?
Det finns en risk att vi blir för bekväma och ger människor det de vill ha när de kommer till kyrkan, en stund av härlig psalmsång, en stunds vila i julhetsen för att sedan kavla upp skjortärmarna igen och gå ut och fortsätta spinna hjulet. Och visst kan det vara evangelium att få slappna av en stund, att få finnas i kyrkolokalen utan att det ställs krav på oss. Men världen står ju i brand på nåt vis! Kan vi då slappna av eller är det nu hög tid att ta profeternas ord på allvar?
Hur ska vi göra? Hur kan riten, det myckna psalmsjungandet i jul stå i relation till det radikala budskap profeterna skickar oss: att låta rätten välla fram?
Kanske måste vi ändå i julens alla gudstjänster och härliga musikandakter våga vara obekväma? Kanske måste vi våga peka på den radikalitet både profeter och Jesus ställer oss inför?
Om vi skrämmer bort människor då, är det ett problem? Nog är det det, men vad är alternativet?
Profeten Amos är tydlig i 5:23-24, "Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström."
Vi befinner oss i Advent, den tid på året då många av oss vill sjunga de klassiska adventspsalmerna, snart är det jul och då vill vi sjunga julpsalmerna. Många kommer till våra kyrkor just för detta denna tid på året. Och det vore väl frid och fröjd med det om vi också låter rätten välla fram. Men gör vi det?
I årets förmodade rekordhandel inför jul känns det inte som om rätten befrämjas precis. I stället köper vi varor tillverkade av människor som lever mycket ansträngt, arbetar långa och många timmar i dåliga lokaler för lite betalt, barn som tvingas arbeta och människor som blir sjuka. Så vill vi inte ha det förstås men det blir ju resultatet av vår idoga köplusta.
Hur hanterar Svenska kyrkan detta? Vi har ett stort och brett diakonalt arbete i jul förstås. Många ensamstående föräldrar, ensamma människor och fattiga personer får stöd och ett sammanhang i många församlingar, det är bra och underbart. Vi samlar in mycket pengar till Svenska kyrkans internationella arbete just i juletid. Det är bra och underbart.
Men var finns den profetiska rösten i den ekonomiska kris vi nu upplever och som är nära förknippad med den klimatkris vi lever mitt i? Hur sker opinionsbildningen i alla våra lokala församlingar nu i jul?
Det finns en risk att vi blir för bekväma och ger människor det de vill ha när de kommer till kyrkan, en stund av härlig psalmsång, en stunds vila i julhetsen för att sedan kavla upp skjortärmarna igen och gå ut och fortsätta spinna hjulet. Och visst kan det vara evangelium att få slappna av en stund, att få finnas i kyrkolokalen utan att det ställs krav på oss. Men världen står ju i brand på nåt vis! Kan vi då slappna av eller är det nu hög tid att ta profeternas ord på allvar?
Hur ska vi göra? Hur kan riten, det myckna psalmsjungandet i jul stå i relation till det radikala budskap profeterna skickar oss: att låta rätten välla fram?
Kanske måste vi ändå i julens alla gudstjänster och härliga musikandakter våga vara obekväma? Kanske måste vi våga peka på den radikalitet både profeter och Jesus ställer oss inför?
Om vi skrämmer bort människor då, är det ett problem? Nog är det det, men vad är alternativet?
söndag 11 december 2011
Jag fastnade i DN för där fanns något nytt!
Hör och häpna men i dagens DN fanns något genuint nytt. I vanliga fall är det sällan jag blir överraskad när jag läser dagspress eller ser nyheter på TV. Men idag blev jag positivt överraskad.
I kulturdelen finns idag ett samtal via e-post publicerat, ett samtal mellan Håkan Juholt och författaren Jerker Virdborg. Jag är ingen juholtkramare och hade nog normalt bläddrat förbi men artikeln fångade mig. Virdborg vet jag inte vem det är, det är jag för obildad för.
De talar om politiken förstås och om politikens fjärmande från konsten och vice versa. Hur kan dessa två storheter samverka för att tala om det osm är verkligt viktigt verkar vara deras gemensamma fråga. Särskilt Juholt imponerar i sina svar, de är grundliga, genomtänkta, frimodiga och personliga. Precis det jag saknar hos de flesta av dagens politiker. Jag vet inte om denna artikel över 8 (!) sidor kan påverka att han oftast verkar trampa i klaveret eller sitta med skägget (mustaschen) i brevlådan och inte verkar kunna föra sin rörelse framåt men jag misstänker att det inte kan skada. Detta är långt ifrån det vi ser en del politiker göra i primetimeprogrammens soffor.
Särskilt fastnar jag för en sak Juholt säger och jag citerar honom: "Det finns ingenting vi kan göra. Hur ofta varje dag framförs inte detta budskap till människor överallt i vårt land? På äldreboendet, i skolan, på järnvägsstationen, på Arbetsförmedlingen. För mig är det också bilden av en samhällsmoral som inte längre bygger på den enskildes ansvar i en större samhällsgemenskap, utan systemets, ytterst ekonomins makt. Medborgare står nu där som kunder. Valfrihet, rätten att välja rätt, med risken att välja fel har ersatt frihet, oavsett val. För mig handlar det politiska arbetet om att vi som människor ska ges förmågan att säga: det finns någonting jag kan göra. Jag kan. Jag vill. Jag gör det för dig och jag gör det för mig."
Här känns det som om Juholt är något viktigt på spåren. Kan han hävda denna syn i sitt parti, i politiken i Sverige? Det ska bli intressant att se. Just inställningen: Det finns inget vi kan göra, känns väldigt vanlig idag. det är alltid någon annans fel att det strular och jag har minsann inte i min tjänstebeskrivning att jag ska göra något åt det. det är en trist och demoraliserande inställning. Samhällsmoralen som Juholt talar om verkar urholkad minst sagt. Hur kan den återskapas? Vilken typ av moral är det vi talar om? Är det så enkelt som scouterna säger i sin scoutlag: att ta ansvar för sig själv och andra? Eller varför inte den gyllene regeln: gör mot andra såsom du vill att andra ska göra mot dig. Hur får vi tillbaka tilliten till varandra, hur kan vi börja att älska varandra så att vi också tar ansvar för varandra?
För mig landar detta resonemang rakt in i kristen tro förstås. Den Jesus jag väntar på i Advent talar till mig om just dessa avgörande saker.
Det var uppfriskande att läsa DN idag, det är det sällan annars. Det är spännande med ett möte mellan konst och politik, kan vi våga tänka oss ett möte mellan tro och politik också, eller blir det för personligt, för känsligt?
I kulturdelen finns idag ett samtal via e-post publicerat, ett samtal mellan Håkan Juholt och författaren Jerker Virdborg. Jag är ingen juholtkramare och hade nog normalt bläddrat förbi men artikeln fångade mig. Virdborg vet jag inte vem det är, det är jag för obildad för.
De talar om politiken förstås och om politikens fjärmande från konsten och vice versa. Hur kan dessa två storheter samverka för att tala om det osm är verkligt viktigt verkar vara deras gemensamma fråga. Särskilt Juholt imponerar i sina svar, de är grundliga, genomtänkta, frimodiga och personliga. Precis det jag saknar hos de flesta av dagens politiker. Jag vet inte om denna artikel över 8 (!) sidor kan påverka att han oftast verkar trampa i klaveret eller sitta med skägget (mustaschen) i brevlådan och inte verkar kunna föra sin rörelse framåt men jag misstänker att det inte kan skada. Detta är långt ifrån det vi ser en del politiker göra i primetimeprogrammens soffor.
Särskilt fastnar jag för en sak Juholt säger och jag citerar honom: "Det finns ingenting vi kan göra. Hur ofta varje dag framförs inte detta budskap till människor överallt i vårt land? På äldreboendet, i skolan, på järnvägsstationen, på Arbetsförmedlingen. För mig är det också bilden av en samhällsmoral som inte längre bygger på den enskildes ansvar i en större samhällsgemenskap, utan systemets, ytterst ekonomins makt. Medborgare står nu där som kunder. Valfrihet, rätten att välja rätt, med risken att välja fel har ersatt frihet, oavsett val. För mig handlar det politiska arbetet om att vi som människor ska ges förmågan att säga: det finns någonting jag kan göra. Jag kan. Jag vill. Jag gör det för dig och jag gör det för mig."
Här känns det som om Juholt är något viktigt på spåren. Kan han hävda denna syn i sitt parti, i politiken i Sverige? Det ska bli intressant att se. Just inställningen: Det finns inget vi kan göra, känns väldigt vanlig idag. det är alltid någon annans fel att det strular och jag har minsann inte i min tjänstebeskrivning att jag ska göra något åt det. det är en trist och demoraliserande inställning. Samhällsmoralen som Juholt talar om verkar urholkad minst sagt. Hur kan den återskapas? Vilken typ av moral är det vi talar om? Är det så enkelt som scouterna säger i sin scoutlag: att ta ansvar för sig själv och andra? Eller varför inte den gyllene regeln: gör mot andra såsom du vill att andra ska göra mot dig. Hur får vi tillbaka tilliten till varandra, hur kan vi börja att älska varandra så att vi också tar ansvar för varandra?
För mig landar detta resonemang rakt in i kristen tro förstås. Den Jesus jag väntar på i Advent talar till mig om just dessa avgörande saker.
Det var uppfriskande att läsa DN idag, det är det sällan annars. Det är spännande med ett möte mellan konst och politik, kan vi våga tänka oss ett möte mellan tro och politik också, eller blir det för personligt, för känsligt?
lördag 10 december 2011
Uppdrag mission!
Lunds missionssällskap ger ut en riktigt bra tidning som jag fått upp ögonen för. I senaste numret som du kan länka till här handlar det om ILCO, Iglesia Luterana Costarricense, den lilla lutherska kyrkan i Costa Rica som jag haft förmånen att får besöka ett antal gånger.
Jag skriver om inspirationen från denna kyrka i min bok "En annan värld är möjlig. Teologi i klimatkrisens tid". Just deras sätt att se teologi som något man gör snarare än en akademisk diciplin har fångat mitt intresse. Det var därför jag vågade skriva min bok utan att vara professor.
I senaste numret av tidningen kan man ge bort den som julklapp. Det tänker jag göra, gör det du med!
http://www.lundsmissionssallskap.se/LMS_files/UM_nr1_2012.pdf
Jag skriver om inspirationen från denna kyrka i min bok "En annan värld är möjlig. Teologi i klimatkrisens tid". Just deras sätt att se teologi som något man gör snarare än en akademisk diciplin har fångat mitt intresse. Det var därför jag vågade skriva min bok utan att vara professor.
I senaste numret av tidningen kan man ge bort den som julklapp. Det tänker jag göra, gör det du med!
http://www.lundsmissionssallskap.se/LMS_files/UM_nr1_2012.pdf
fredag 9 december 2011
Industrin har inte fattat någonting!
I dagens DN kan vi läsa ett inlägg av Leif Johansson, ordf Ericsson och Jacob Wallenberg, ordf Investor.
Rubriken är "Europa behöver djärva åtgärder för tillväxt nu". Inlägget är en tillväxtens lovsång, allt måste sträva mot tillväxt. Inte ett ord om att ständig tillväxt inte är möjlig.
Är inte dessa herrar utbildade, kloka personer? Det verkar inte så. Vilket barn som helst vet ju att ingenting kan växa i evighet, förutom universum kanske och Guds nåd förstås.
Representanterna för industrin och kapitalet menar att det viktigaste nu är att länderna i EU tar hand om sina ekonomier på ett förtroendefullt sätt. Nästan inte ett ord om vad industrin ska göra mer än att ta fram nya produkter, men även här måste staterna hjälpa industrin, inte ens detta klarar de själva.
Inte ett ord om ånger för den kris vi hamnat i. Inte ett ord om att tänka nytt om ekonomi. Inte ett ord om att de kanske borde lägga om sitt sätt att göra affärer. Business as usual alltså. Bara tillväxten kommer igång så ordnar det sig nog. Vilket skitsnack!
När ska kapitalet och industrin vakna upp ur sina våta drömmar om tillväxt?
Hur vore det om industrin, kapitalet och alla vi medborgare arbetade tillsammans för en ny värld. En värld där alla år sina grundläggande behov tillgodosedda?
En bred koalition av alla med god vilja är det som behövs nu så att vi tillsammans kan skapa den värld vi vill leva i.
Men, det verkar som om vi vill olika saker....
Rubriken är "Europa behöver djärva åtgärder för tillväxt nu". Inlägget är en tillväxtens lovsång, allt måste sträva mot tillväxt. Inte ett ord om att ständig tillväxt inte är möjlig.
Är inte dessa herrar utbildade, kloka personer? Det verkar inte så. Vilket barn som helst vet ju att ingenting kan växa i evighet, förutom universum kanske och Guds nåd förstås.
Representanterna för industrin och kapitalet menar att det viktigaste nu är att länderna i EU tar hand om sina ekonomier på ett förtroendefullt sätt. Nästan inte ett ord om vad industrin ska göra mer än att ta fram nya produkter, men även här måste staterna hjälpa industrin, inte ens detta klarar de själva.
Inte ett ord om ånger för den kris vi hamnat i. Inte ett ord om att tänka nytt om ekonomi. Inte ett ord om att de kanske borde lägga om sitt sätt att göra affärer. Business as usual alltså. Bara tillväxten kommer igång så ordnar det sig nog. Vilket skitsnack!
När ska kapitalet och industrin vakna upp ur sina våta drömmar om tillväxt?
Hur vore det om industrin, kapitalet och alla vi medborgare arbetade tillsammans för en ny värld. En värld där alla år sina grundläggande behov tillgodosedda?
En bred koalition av alla med god vilja är det som behövs nu så att vi tillsammans kan skapa den värld vi vill leva i.
Men, det verkar som om vi vill olika saker....
torsdag 8 december 2011
Bereda väg
Hur bereder vi väg för Gud i vår värld? Johannes är den hårda profeten som skriker och gormar i öknen, som lever som han lär i enkelhet och radikalitet. Lite för radikal för vår smak va? Att verkligen leva som man lär är ingen lätt sak. Johannes får vara en förebild. Men visst behövs något mer än radikaliteten? Det behövs något att bygga radikaliteten på, att bygga görandet på, en tro.
Jag tror på Jesus Krsitus som kommer till den här världen för att förändra den, för att förnya dess anlete. Jag tror att han vill att vi ska vara radikala men jag tror också att han vill att vi ska fatta egna beslut, förstå själva varför vi väljer det sätt att leva våra liv på som vi gör.
Vi gör det för att världen ska leva. Vi gör det för våra barn och barnbarns skull. Vi gör det för att vi fått en gåva av Gud att förvalta och föra vidare. Vi gör det för att vi längtar efter Guds rike och jesus återkomst.
Hur gör vi? Kanske är det bästa sättet att ställa om själva, att våga och orka välja det alternativa? Kanske ska vi inte i första hand som Johannes skrika och gorma utan istället göra?
Jag tror att det finns behov av uppvaknade i vår värld, mitt i klimatkris och ekonomisk kris (som ju hör ihop) behövs de som skäller på oss. Men det räcker ju liksom inte, jag måste ju själv, i mitt inre, förstå vad det handlar om.
Jag behöver utsätta mig för att se framtiden i vitögat och verkligen se hur det ser ut i vår värld. Jag behöver tränas i att bli känslig för jordens tillstånd och andra människors verklighet.
Kanske kan advent få vara den tid då jag övar mig i detta?
Kanske är det det som är att bereda väg för Gud?
Jag tror på Jesus Krsitus som kommer till den här världen för att förändra den, för att förnya dess anlete. Jag tror att han vill att vi ska vara radikala men jag tror också att han vill att vi ska fatta egna beslut, förstå själva varför vi väljer det sätt att leva våra liv på som vi gör.
Vi gör det för att världen ska leva. Vi gör det för våra barn och barnbarns skull. Vi gör det för att vi fått en gåva av Gud att förvalta och föra vidare. Vi gör det för att vi längtar efter Guds rike och jesus återkomst.
Hur gör vi? Kanske är det bästa sättet att ställa om själva, att våga och orka välja det alternativa? Kanske ska vi inte i första hand som Johannes skrika och gorma utan istället göra?
Jag tror att det finns behov av uppvaknade i vår värld, mitt i klimatkris och ekonomisk kris (som ju hör ihop) behövs de som skäller på oss. Men det räcker ju liksom inte, jag måste ju själv, i mitt inre, förstå vad det handlar om.
Jag behöver utsätta mig för att se framtiden i vitögat och verkligen se hur det ser ut i vår värld. Jag behöver tränas i att bli känslig för jordens tillstånd och andra människors verklighet.
Kanske kan advent få vara den tid då jag övar mig i detta?
Kanske är det det som är att bereda väg för Gud?
onsdag 7 december 2011
Advent, en fasta?
Kan adventstiden vara en fasta? Jag skulle så gärna vilja lugna ner mig, konsumera mindre, läsa mer andlig litteratur, umgås mer med familjen. Men hur gör man det? Hur tar man ett steg tillbaka? Hur övar man sig i förnöjsamhet?
Ibland för jag fram mina idéer i familjen och bland vänner och alla är väl överens i teorin, men i praktiken, hur går man då?
Barnen förväntar sig julklappar, liksom alla barn gör. Kan de förstå att vi behöver lugna ner oss? Ibland säger de att de önskar att vi var hemma mer, hela familjen. Men skulle det kunna ställas mot ett nytt DS-spel?
I kapellet på SSF firar vi morgonbön varje dag. Det är skönt att starta dagen så och särskilt nu i adventstid pratar vi mycket om möjligheten att ta ett steg tillbaka, downshifta, fasta. men det blir mest prat, som en god idé på morgonen men sedan kommer dagen ifatt en och man gör det man måste göra. Eller åtminstone det man tror sig vara tvungen att göra.
Egentligen har jag allt jag behöver. En familj, ett hus, en bil, ett jobb, kläder att sätta på mig, mat att äta. Men så vill man ju ha det där juliga också, pepparkakshus, mandelmusslor, julskinka, ljus i fönstren, med mera, med mera. Hur ska man hinna med allt innan jul? Pyssla med barnen, städa där hemma, köpa alla klappar.
Jag brottas med adventsfastan. Gör du det också? Kunde vi inte bilda en självhjälpsgrupp där vi kunde hjälpa varandra att bli friska från konsumismen och kraven, lösgöra oss från ekorrhjulet? Jag vet inte hur jag ska göra. Kanske kunde vi tänka tillsammans?
Ibland för jag fram mina idéer i familjen och bland vänner och alla är väl överens i teorin, men i praktiken, hur går man då?
Barnen förväntar sig julklappar, liksom alla barn gör. Kan de förstå att vi behöver lugna ner oss? Ibland säger de att de önskar att vi var hemma mer, hela familjen. Men skulle det kunna ställas mot ett nytt DS-spel?
I kapellet på SSF firar vi morgonbön varje dag. Det är skönt att starta dagen så och särskilt nu i adventstid pratar vi mycket om möjligheten att ta ett steg tillbaka, downshifta, fasta. men det blir mest prat, som en god idé på morgonen men sedan kommer dagen ifatt en och man gör det man måste göra. Eller åtminstone det man tror sig vara tvungen att göra.
Egentligen har jag allt jag behöver. En familj, ett hus, en bil, ett jobb, kläder att sätta på mig, mat att äta. Men så vill man ju ha det där juliga också, pepparkakshus, mandelmusslor, julskinka, ljus i fönstren, med mera, med mera. Hur ska man hinna med allt innan jul? Pyssla med barnen, städa där hemma, köpa alla klappar.
Jag brottas med adventsfastan. Gör du det också? Kunde vi inte bilda en självhjälpsgrupp där vi kunde hjälpa varandra att bli friska från konsumismen och kraven, lösgöra oss från ekorrhjulet? Jag vet inte hur jag ska göra. Kanske kunde vi tänka tillsammans?
måndag 5 december 2011
Wall Street har blivit Las Vegas!
Alla vill ha av kakan men den räcker bara till vissa. Globaliseringen ställer till det.
Det klassiska sättet att se på tillgångar är att de fattiga inte kan få det bättre om inte de rika får det sämre. Då är man fast i tänkandet att detta att ha det bra innebär att ha mycket pengar, stora hus, kunna resa vart man vill, kunna köpa vad man vill. Man är fast i tankemönstret att pengar är lika med frihet. Jag tror att frihet och pengar hör ihop men jag tror att det finns en gräns för när pengar inte ger mer frihet längre utan snarare ger mer ofrihet. Och vi ska vara noga medvetna om att den frihet som vi i den rika delen av världen tar för given kräver vissas ofrihet.
I den globaliserade världen vi lever i är vi sammankopplade med människor runt om vårt klot på ett sätt vi aldrig tidigare har varit. Våra liv är sammankopplade med den fattige bonden i Vietnam, de som arbetar i fabrikerna i Kina eller Paraguay, datateknikerna i Bangalore i Indien och många, många fler. Våra ekonomiska handlingar, vad vi köper och vad vi säljer, påverkar människor inte bara i vår lokala kontext eller nationella kontext utan hela världen. Det är en frukt av globaliseringen. Detta innebär att det blir mycket mer svåröverblickbart att förstå hur jag påverkar min nästa i hela världen. Jag tror att globaliseringen har mycket gott med sig men det finns en baksida som vi inte får blunda för. Här finns ett ansvar vi måste ta, som är både svårt och stort.
Globaliseringen och komplexiteten i det ekonomiska systemet har gjort det oöverskådligt och okontrollerbart. Idag har vi nästan kommit så långt att vi kan skapa värden ur intet, ex nihilo, vi skapar tillgångar genom idéer, koncept, påhittade värden och gemensamma hallucinationer. Vi arbetar med hedgefonder, optioner, terminer, futurer, warranter och swappar. Vår ekonomi har genom avregleringar, privatiseringar och nya teknologier och finansiella instrument börjat likna ett kasino, kasinoekonomin är här och har så varit de senaste trettio åren.
Wall Street har blivit Las Vegas!
fredag 2 december 2011
Bön för en trasig jord.
Gud, vi kommer i bön inför dig och ber om att världen skall återupprättas.
Vi ber om fred mellan människor och om fred mellan människan och
naturen.
Hjälp oss att se varandra som syskon och hela din värld som vår överlevnadsbas.
Låt oss inte bli förblindade av habegär och drömmen om ett enkelt liv.
Hör vår bön...
Gud, vi ber om hjälp att byta livsmönster. Gör oss kreativa så att vi kan
hejda klimatförändringen som hotar jordens överlevnad.
Gör kärleken levande i oss så att vi kan avstå från vårt överflöd och därmed
avhjälpa andras brist. Låt nästankärleken få ta sig tydliga uttryck i
vårt sätt att leva.
Bevara oss från den andlighet som inte ser sammanhang och som inte
värderar allt i din Skapelse.
Hör vår bön...
Gud, vi ser att vi i den rika delen av världen bär en stor skuld för jordens
trasighet.
Vi ber om visdom och mod hos de folkvalda så att det snabbt fattas kloka
beslut för att hela vår jord.
Gud, det finns många kloka idéer bland världens forskare. Vi ber att de
som bestämmer lyssnar bättre så att de inser att den gröna tekniken kan
förändra jorden om den tillåts utvecklas.
Hör vår bön...
Gud, vi ber för livet i vår församling. Hjälp oss att vara förebilder för
hållbar utveckling. Hjälp oss att prioritera riktigt i allt det vi vill göra och
vara som församling.
Låt skapelsemedvetenheten få genomsyra allt det vi gör så att vi i både
ord och handling blir tydligare i vårt budskap.
Gör vår församling till en inspirationskälla för alla de som i vår närhet
arbetar för helandet av din värld.
Amen
torsdag 1 december 2011
Stolt att tillhöra Svenska kyrkan!
Inte alltid är jag stolt över att vara präst i Svenska kyrkan. Det finns mycket som inte är bra i vår kyrka, den luktar unket ibland.
Men idag läser jag Kyrkans tidning och känner mig stolt. Jag vet att Alexander Sjöberg arbetar hårt för att få upp klimatfrågan på agendan. Alla våra media är ju otroligt tysta om det viktiga möte som pågår i Durban.
Stolt blir jag när ärkebiskop Anders Wejryd säger: "Det är vårt ansvar att kämpa för att religionen ska inspirera till goda gärningar". Bra talat! Jag tror att det är dags för oss kristna att koppla samman ord och handlingar. det är dags att bli radikala, att ställa om vårt sätt att leva. Nu!
Många kyrkor engagerar sig tack och lov i klimatfrågan men hur är det med de kristna som tillhör dessa kyrkor? Hur många av dessa skriver insändare, påverkar sina politiker eller ställer om sina liv? Hur många församlingar i Svenska kyrkan har församlingskvällar om denna viktiga fråga? Knappast några. Det är bedrövligt.
Artikeln i KT går vidare med att konstatera att vi ökar utsläppen med 500 miljoner ton, 6%, 2010 jämfört med 2009! Hallå! det är dags att vakna, vi kan inte ha det så här, kom igen!
Alltså stolt över Svenska kyrkan, mindre stolt över Svenska kyrkan lokalt när det kommer till denna livsavgörande överlevnadsfråga. Puh!
Men idag läser jag Kyrkans tidning och känner mig stolt. Jag vet att Alexander Sjöberg arbetar hårt för att få upp klimatfrågan på agendan. Alla våra media är ju otroligt tysta om det viktiga möte som pågår i Durban.
Stolt blir jag när ärkebiskop Anders Wejryd säger: "Det är vårt ansvar att kämpa för att religionen ska inspirera till goda gärningar". Bra talat! Jag tror att det är dags för oss kristna att koppla samman ord och handlingar. det är dags att bli radikala, att ställa om vårt sätt att leva. Nu!
Många kyrkor engagerar sig tack och lov i klimatfrågan men hur är det med de kristna som tillhör dessa kyrkor? Hur många av dessa skriver insändare, påverkar sina politiker eller ställer om sina liv? Hur många församlingar i Svenska kyrkan har församlingskvällar om denna viktiga fråga? Knappast några. Det är bedrövligt.
Artikeln i KT går vidare med att konstatera att vi ökar utsläppen med 500 miljoner ton, 6%, 2010 jämfört med 2009! Hallå! det är dags att vakna, vi kan inte ha det så här, kom igen!
Alltså stolt över Svenska kyrkan, mindre stolt över Svenska kyrkan lokalt när det kommer till denna livsavgörande överlevnadsfråga. Puh!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)