Jag tror på att pröva sig fram, på debatt och diskussion, jag tror till och med på att provocera ibland, kanske kan man då ta ett hopp framåt? Visst finns det risker när man påstår att teologi, tro och politik, ekonomi har med varandra att göra, jag inser det. Hinkelammert säger något klokt tycker jag: ”Ingenting kan göras utan risk, inte ens att gå i kloster – där förvisso många förlorat sin tro.” Jesus kommer inte till jorden för att vi ska få lugn och ro och kunna sitta i vackra kyrkor och be och meditera. Jesus kommer till jorden för att tända en eld!
När vi ska fundera teologiskt på ekonomi behöver vi påminna oss om att bibeln alltid tar ställning för de fattiga (läs några profeter så får du se!). Kyrkor runt om i världen har därför i alla tider arbetat med de fattiga på olika sätt för att lindra deras lidande. Ofta har det blivit en slags välgörenhetskyrka, som gjort fina saker men inte förändrat situationen. Vi behöver inse att kristen tro är politisk och biblisk politik tar alltid ställning för den fattiggjorda och utanförställde. Notera att jag använder dessa ord, för det är ingen naturlag att fattiga skall finnas, det är vårt system som gör att människor hamnar utanför, vi kan ha andra system som är bättre och det är vad biblisk politik handlar om. När kyrkan arbetar med de fattiga, som hon skall göra och som hon är kallad till, kommer hon att stöta på orättvisor. Det är ju liksom roten till det onda. Om vi då inte vill vara en välgörenhetskyrka behöver vi fundera över hur vi kan påverka de orättfärdiga mönster som skapar orättvisa och sedan faktiskt göra något åt det. Då blir det politik förstås. Vi måste som kyrka utmana alla politiker att arbeta för rättvisa och minskade klyftor. Kanske någon säger att det är partipolitik, men då svarar jag att det är biblisk politik. Den känner inga partigränser, om moderater och vänsterpartister vill vara med att göra verklighet av den bibliska politiken är de välkomna! Allt som vi gör för att komma närmre Gudsriket tas emot med tacksamhet!
Att vara kristen och söka den kristna vägen innebär att vara andlig, att söka med hela sig det som Gud vill. Spiritualitet eller andlighet är inte primärt en aktivitet som är fokuserad på mig själv utan på andra som är i nöd. Andlighet är inte en stilla ensam övning på min kammare utan snarare en inställning till livet där intresset för mig själv förvandlas till att istället vara aktiv för andras välbefinnande, att nå de som marginaliserats in i livet igen.
Jag läste en rolig historia i The Poverty & Justice Bible som jag gärna vill dela med er för den säger något om hur det går till också i många församlingar i Sverige. Det var en kristen församlingsledare som stötte på en person som uppfunnit en introduktionskurs till kristen tro. - Så vad handlar din kurs om egentligen?, frågade församlingsledaren. – Åh, den handlar om grunderna i kristen tro helt enkelt, blev svaret. – Så du menar att den handlar om att bry sig om de fattiga, de sjuka, de som drabbats av HIV och AIDS och de bortstötta i vår värld? Sådana saker? – Nej, nej, kom svaret. Inte sådant, bara grunderna. Här blir det tydligt anser jag att vi kristna oftast sysslat med sådant som bibeln inte alltid är så upptagen med. Bibeln är full av berättelser om hur vi ska agera i förhållande till de fattiga, de sjuka, änkan, de faderlösa och så vidare. Det går inte att komma undan och undvika att detta är ett av de tydligaste dragen i bibeln. När man läser i The Poverty & Justice Bible blir det tydligt. Där har man med en orange överstrykningspenna markerat alla avsnitt i bibeln som handlar om de fattiga och om ekonomi och rättvisa. Inte många av bibelns sidor är utan överstrykningar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar