Ockupanterna i Zuccotti Park

Jag blev inspirerad när jag första gången läste om Occupy Wall Street och tänkte att nu händer det något spännande äntligen. Kampanjen har spridit sig över världen och jag tror det är bra. Det som är bra i kråksången är just detta att rådande ekonomiska system ifrågasätts, det gillar jag. Man menar att det inte är rimligt att klyftorna är så stora som de är i samhället samt att bankerna håvar in storvisnter utan att deras små kunder kan påverka. Vi sitter alla fast i banksystemet som verkar vara värsta krämarbranchen.
Nåväl så långt allt väl. Eller?
När jag idag besökte Zuccotti Park kunde jag inte annat än bli besviken. Dels är ju "parken" en liten pluttyta precis bredvid Ground Zero. I New Yorkbors ögon är den kanske stor, de är ju vana vid trängsel men jag tyckte den var futtig. På denna lilla yta står tält väldigt tätt, de som är där är en skara smutsiga individer. Jag vet inte vad det är för folk egentligen men det finns plakat om de mest skilda saker och den ena tokigheten efter den andra. Vad är det man vill egentligen?
Nu har man ju bestämt sig för att inte ha någon ledare och alla beslut skall helst tas i konsensus bland de kanske 2-300 inblandade. Det verkar gå trögt.
I söndagens New York Times kan man få veta att det tog några timmar innan man bestämt sig för att skaffa nya tält, fullständig demokrati är svåra saker.
I parken finns många trasiga människor och en och annan missbrukare också vad jag kunde se. Hur blir man en kraft att räkna med? Vill man det? Vilken förändring är det man vill uppnå? Vem vet?
Ja, besviken blev jag och förbryllad. Jag hade tänkt intervjua några personer och ha med det i min nästa bok som ska handla om ekonomi, det är ju därför jag är här i NY just nu men jag lyckades inte hitta någon som jag blev sugen på att intervjua. Det kanske säger mer om mig än om dem, jag vet faktiskt inte. Jag ska göra ett nytt försök en förmiddag längre fram och se om jag lyckas bättre då.
Är det någon som vet hur man kan tolka denna märklighet med Occupy Wall Street?