Guds rike är nära! En predikan.

På söndag, den andra advent handlar texterna om att Guds rike är nära. Det har det varit i mer än 2000 år nu, för jag tänker att Guds rike alltid är nära, det gäller för oss att upptäcka det bara. Jag tror att när Jesus för 2000 år sedan talade om att Guds rike var nära ja då var det lika nära som det alltid har varit. För vad handlar Guds rike om egentligen? Enligt Mika handlar Guds rike om att det skall skipas rätt, svärden ska bli plogbillar, spjuten vingårdsknivar, ingen ska kriga mer, var och en ska kunna känna sig trygg. Där har vi alltså Guds rike lite smidigt förpackat. Ganska självklara saker, det är så vi vill ha det förstås, eller hur? Då ser vi väl helt enkelt till att det blir så.

Vi har en Gud som intresserar sig för det enkla och lättförståeliga. Vi har en Gud som inte trasslar till det i onödan, som vill att vi alla skall förstå hans idé med sin värld så att vi tillsammans kan förverkliga den. Så, låt oss helt enkelt sätta igång!

Genom hela vår kristna historia har teologer och andra försökt göra tron svårare än vad den egentligen är. Det hela är egentligen mycket enkelt: ”Var och en skall sitta under sin vinstock och sitt fikonträd och ingen skall hota honom.” Den lilla meningen i Mikas bok förklarar liksom allt. För det första, vi ska kunna sitta, livet är inte bara slit och släp utan också vila och Gud ger ju oss sabbaten, vilodagen just för att vi ska kunna lugna ner oss ibland. Livet går inte ut på att jaga ihjäl oss själva efter rikedomar och mer och mer och mer. Vi ska sitta under vår vinstock, vi ska själva äga och odla, inte bara vår dryck utan också med fikonträdet vår mat. Alltså en möjlighet att få äta och dricka, det mest basala, det är en mänsklig rättighet. Vi vet att jordens rikedomar räcker åt alla om de delas rättvist. Och jag tror på en mer lokal matproduktion och det verkar Mika också göra. Sista delen av meningen är viktig: ”ingen skall hota honom”, vi har rätt att leva i trygghet. Vi får vila, äta och dricka och dessutom vara trygga. Det är detta som är Guds rike, en värld där saker och ting fungerar. Och jag tänker mig att när vi sitter där under fikonträdet får vi tänka på Gud och tacka Gud för allt gott Gud ger oss. Där får vi känna frid.

I nattvarden, denna enkla ritual som Jesus lämnar till oss att fira för att minnas honom där finns detta mysterium som egentligen är så enkelt: alla får äta och dricka och känna frid och vara ohotade. 

Jag är tacksam för att vi har en enkel Gud som gillar enkla saker, kristen tro är inte avancerad, svår, märklig, den är enkel.

Enkelheten är vad adventsfastan handlar om, att söka Gud i det enkla, i det avskalade, i det som ges oss gratis. Tack Gud!