Har varit på konferens med alla anställda på stiftskansliet och med de förtroendevalda i stiftsstyrelsen. det var riktigt bra faktiskt! Vi talade om framtiden och det konstaterades att den tillsynspolitik som rådde under Thidevalls tid nu är ett minne blott. Nu är det främjande som gäller fullt ut. det verkar som om stiftsstyrelsen vaknat ur någon slags törnrosasömn samtidigt som vi fått en ny biskop och chefer på kansliet osm vil hjälpa församlingarna på olika vis. Allt detta sammantaget bådar gott anser jag.
Jag och en kollega har sedan november 2009 grunnat på ett koncept som tagits fram av vårt vänstift i Oxford och som är mycket bra, anser vi. Vi tänker att det kan appliceras på Växjö stift och nu verkar alla anamma detta koncept vilket känns verkligt bra. På konferensen lyckades vi sälja in det riktigt bra och jag tror för första gången på nio år att stiftskansliet kan komma att göra något riktigt bra för församlingarna. Det är på tiden!
Jag har arbetat där i nio år som sagt och måste säga att det varit svårt att göra något samlat. Var och en har gjort sitt, stiftsstyrelsen har inte varit intresserad av verksamhet och så har det blivit som det blivit. Klyftan mellan församlingarna och kansliorganisationen har vidgats och nu har vi en chnas att göra den mindre. Vi står ju i samma uppdrag: att förkuna evangelium ör hela världen!
Jag ser verkligen fram emot de kommande åren, det kan bli riktigt roligt.
Du kan läsa mer om konceptet på http://www.oxford.anglican.org/
I Växjö stift drar vi igång den 1/4 med att lansera en webbplats med verktyg för församlingarna.
Magnus,
SvaraRaderavad roligt att du upplever ni har vind i seglen!
Jag vill gärna vara med på båten, men det vet du.
Är just hemkommen från Kuba med allt vad det kan innebära. Kanske färgar det något mina tankar här...
Fenomenet att var och en gör sin grej är ju dessvärre inte särskilt ovanligt. Jag tänker att detta att vara kyrka i sin fulla bemärkelse är något oändligt radikalare än de flesta av oss vågat tänka. Och bland annat tror jag det har att göra med just detta: Tillsammans, på djupet och bredden, fastän det många gånger kostar på för det egna behovet att synas, eller få saker just som jag själv tänkt mig dem.
Ifall tro handlar om att förvandlas, tror jag att här möter oss ett sådant förvandlingsområde då vi på allvar är beredda att kompromissa med de egna önskningarna och behoven för något större...
Är det begripligt?..
Det vet jag!
SvaraRaderaDet är begripligt och svårt förstås.
Tänker att det är det Mission i kontext, LVF 2004, mycket pratar om, att försona, förvandla och upprätta. Det är väl det som är uppgiften och kallelsen?