Lena Andersson, kolumnist på DN, skriver i dagens tidning om Svenska kyrkan och polyteism. Liksom så många andra anser hon att när kyrkan talar om det hon tror på så är det populism. Hon tror att när Svenska kyrkan gör reklam för att berätta att hon tror på en Gud som inte gör skillnad på folk så är det något nytt och ett försök från kyrkans sida att vara PK och följa samhällsströmmen. Tokigt i kvadrat! Läser vi NT ser vi hur Jesus konsekvent väljer att inte göra skillnad på folk. Vi kristna tror på en Gud och det verkar inte vara exakt samma Gud som andra trosutövare tror på. Visserligen finns många likheter mellan kristendom, islam och judendom, men de är inte identiska i sin gudsbild. När vi då säger att vi tror på en Gud som inte gör skillnad är det ett sätt att definiera vår gudsbild. Andra troende får definiera sin gudsbild, det gör vi inte åt dem. Här blandar Lena ihop korten så det smäller om det!
Hon anklagar Svenska kyrkan för intellektuell oredighet men landar rakt i det träsket själv. Varför kan man undra. Hennes hat mot Svenska kyrkan lyser starkt i hela artikeln. Det verkar så starkt att hon till och med skapar en hel krönika av nonsens ur ett enda ord i en reklamkampanj. Ordet är EN, hon hade hellre velat att vi skrivit bara Gud, inte en Gud. ur detta hävdar hon att Svenska kyrkan helt plötsligt är polyteistisk. Snacka om oredighet och ohederlighet!
Reklamkampanjen är en självbestämning som vill berätta en sanning som är mer än två tusen år gammal. Att den kristna kyrkan tror på en Gud som inte gör skillnad på folk. Vi tror inte att det finns andra gudar utan konstaterar bara att vi tror på en särskild Gud, vi har arbetat fram en gudsbild som vi tror är sann. Det verkar inte som om alla människor i världen delar denna gudsbild, eller hur?
Att Svenska kyrkan inte skulle vara bekväm i en monoteistisk syn är trams. Vad i reklamkampanjen talar mot detta?
Budskapet i reklamkampanjen är ett inlägg i ett hårdnande samhällsklimat där fler och fler skillnader mellan folk och folk göra, mellan individer i samma samhälle. Där klyftorna växer och empati och helhetssyn inte är på dagordningen. Att då som kyrka berätta att det vi tror på och har trott på i mer än 2000 år är en Gud som inte gör skillnad är viktigt. Vi behöver höja vår röst. Just nu pågår en diskussion inom Svenska kyrkan om att göra om Påskuppropet men på ett annat sätt. Denna gång vill vi, förhoppningsvis tillsammans med de andra kristna kyrkorna i Sverige, belysa det faktum att fler och fler hamnar utanför de sociala skyddsnäten i vårt land, bland annat genom utförsäkring. Detta är viktigt, det är sådant kyrkan skall göra, vi ska konsekvent välja de utanförställdas sida, liksom Jesus gjorde.
Vad är nytt med det?
Kanske borde Lena Andersson läsa på lite innan hon uttalar sig? Och kanske borde DN sålla lite bland krönikörernas texter?
Läs gärna kommentarerna till kolumnen på DN:s hemsida. Man både skrattar och gråter åt eländet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar