Mer stolligheter i Smålandsposten

När nu debatten om kärnkraften blossar upp kan man förvånas över en del. Bland annat ledaren i dagens Smp. Där orerar högermannen Tunström över att man minsann ska se till försiktighetsprincipen då man talar om detta och det menar han är precis vad man gjort då man byggt ut kärnkraften för annars hade klimatet gått åt skogen. Det är intressant hur högern använder sig av klimatfrågan när det passar, normalt existerar den  knappt men nu kan den användas minsann.
Problemet är ju att man kunde valt att satsa mer pengar på forskning av förnyelsebar energi, det har man valt bort också i företagen, vinsten har gått först. Tunström menar att man bort satsat på forskning om kärnkraft istället för då hade vi inte sett det vi ser idag i Japan. Hmmm.
Han menar också att detta ju inte säger något om svensk kärnkraft för här kan sånt ju aldrig hända, det är osannolikt minst sagt. Inte utan att man tänker på Tage Danielsson.
Hur kan han vara säker på att naturkatastrofer inte sker i Sverige i framtiden? Vi ser hur klimatet förändras och därmed vädret, ingenting är omöjligt. Försiktighetsprincipen ska råda så klart!
Jag sörjer med Japan och hoppas verkligen vi ska slippa se en kärnkraftskatastrof. Jag är glad över debatten om kärnkraftens vara eller inte vara.

Tim Jackson i Kunskapskanalen

Har nyss sett programmet "en bok - en författare" i Kunskapskanalen, så himla bra!
Det är just den typen av initierad forskning vi behöver. Jackson är tydlig med att tillväxtekonomin inte fungerar för att ta hänsyn till annat än ekonomisk vinning. Vi behöver ett helt nytt sätt att se på ekonomi och måste bort från konsumismen.
Programmet ligger sedan på http://www.ur.play/ där för övrigt mitt eget program redan ligger, det sändes 14 februari. Se det gärna och se ännu hellre programmet om Jackson! Hans bok heter "Välfärd utan tillväxt" och har getts ut på Ordfront, jag måste verkligen läsa den så fort som möjligt.
Jag har en idé om vad min nästa bok ska handla om, jag vill göra en slags ekonomisk nattvardsteologi. Nattvarden är ett bröd och en bägare som delas av alla och som räcker åt alla, en slags jämviktsteologi redan där. Det är det perspektivet vi behöver ha med när vi funderar över ett rimligt ekonomiskt system.
Jag hoppas få tid att skriva boken redan nu i vår och sommar.
Fastetiden får bli en påminnelse för mig och oss alla att konsumtionsekonomin inte fungerar. Kan vi hitta ett annat sätt att leva på?
Jackson menar att vi behöver fokusera på vad det är vi vill ha. De flesta av oss vill ha ett gott familjeliv, utbildning, ett arbete, mat att äta och ett rimligt boende. De flesta av oss listar inte prylar när vi ska lista det vi behöver för att vara lyckliga. Manfred Max Neef skriver att om vi gör två listor, en med det vi verkligen behöver och en med det vi redan har kommer den andra listan att bli orimligt lång. Vi behöver följa den första listan. Jag citerar honom i min bok och håller just nu på att läsa hans epokgörande verk "From the outside, looking in" som kom 1982 och fortfarande håller. Det är just den sortens tänkare som Neef och Jackson jag kommer att luta mig emot i min kommande bok. Jag ser verkligen fram emot att få läsa in mig och börja skriva.
Alltså, en återhållsam fasta i Jesu namn.

Fasta?

Vad ska man ha fastan till egentligen? Har varit hemma och jobbat idag och tankarna flyger ibland. Visst handlar det om att avstå, men är det bara det? Att avstå för att kunna fokusera? Att se riktigt på sig själv och omvärlden, är det detta man kan ha fastan till?
Fastnade på applesidan och dreglade över Ipad 2 och Mac air.... Jo, jag känner mig själv och vet att  jag är pryltokig. Att skriva bok om hållbarhet och hålla föredrag om detta och samtidigt vara pryltokig, går det ihop?
Nä, det gör ju inte det. Och är det inte denna dubbla natur de flesta av oss dras med? Är det detta vi behöver få syn på i fastan? Jag tror det. Vi behöver se riktigt, utan skygglappar vilka vi är och i vilket sammanhang vi står. Kanske förändrar vi inte oss själva direkt men vi har fått syn på något viktigt som kanske kan gro i oss?
Jag känner att denna fasta gärna får innebära ett mer naket seende av vem jag är. Kanske hänger det samman med att jag just fyllt 40, då började jag fundera på vem jag är och vad jag gör.
Hur kan man orka förändra ett beteende? Vad krävs för att det ska ske? Det är ju just detta det handlar om när vi talar om klimatkrisen också. Vi behöver förändra vårt sätt att leva. Jag vill tro att det kan leda till andra goda saker förutom att jorden överlever. Kanske kan vi finna tillbaka till ett rimligare sätt att leva?
Fastan får vara en tid då jag inte bara ser på mig själv utan också en tid där jag orkar och vågar ta in världen och allt det som bryter ner och förstör i den. In på bara skinnet behöver jag känna vad andra känner, kanske är det först då mitt sätt att leva kan förändras?
Jag hoppas på en fasta med fördjupning och klarsyn men också ödmjukhet och försoning med mig själv och med världen.
På tal om föredrag om hållbarhet fick jag nyss ett trevligt samtal om att medverka vid Vetenskapsfestivalen i Göteborg 14 maj, kul!

Dagens stolligheter i Smålandsposten

På ledarplats i dagens Smp ondgör sig Martin Tunström över att många i Svenska kyrkan, särskilt diakoner, vill ha ett upprop mot utförsäkringen i socialförsäkringssystemet i Sverige. Detta drabbar många. Tunström tycker det är fel fråga för kyrkan. Man kan undra vilken fråga han anser vara rätt för kyrkan. Helst vill han nog att kyrkan är tyst och står där som en garant för traditionen. Han himlar med ögonen (man kan göra det i text genom att sätta ett utropstecken inom citationstecken) åt att biskoparna en gång uttalat sig mot motorvägsbygge. Det var väl klokt gjort av dem? Deras ingång var att motorvägar ökar trafikintensiteten och att vi snarare behöver satsningar på järnvägen.
Tunström påstår att det inte finns någon rak linje från evangelium och tradition till dagens socialförsäkringsdebatt. Men det är ju just det det gör! Jesus ställde sig utan undantag på de sidoställda människornas sida. Rakt av! Det skulle han göra nu också, eler hur?
Alltså är evangeliet och kyrkans tradition ett bra fundament för att kritisera nuvarande system som fattiggör människor som försvagats av fysisk eller psykisk sjukdom. Det anstår inte det svenska samhället att göra så anser jag. Kyrkorna borde verkligen vara med på de utanförställdas sida, det är att gå i Jesu fotspår.
Det anser inte Tunström. Han vänder sig mot att diakoner talar om "långtgående nedmontering av välfärden" och om ett system som "slår på den som ligger ner" och viftar bort detta som Brunneinspirerade vänsteråsikter som blandas med evangeliet. Men hallå, Tunström, evangeliet är politiskt! Har alltid varit och kommer så att förbli. Det är dags att vi kristna tuggar i oss det.
Så stolligt det kan bli! Hoppas nu att biskopen i Växjö stift, Jan-Olof Johansson svarar Tunström på ledarplats, det vore najs.

ACT engagerar!

I senaste numret av Kyrkans tidning finns inte mindre än 7 insändare om det faktum att Svenska kyrkan ändrar namnet på sitt internationella arbete. Det är bra att debatten förs. Byråkraterna och de förtroendevalda på nationell nivå har fattat ett beslut utan förankring bland de engagerade på församlingsnivån. Det blir sällan bra när man gör så.
Jag är allvarligt oroad för att församlingar väljer andra organisationer att kanalisera sitt engagemang genom. I Växjö stift kan vi se det på en del håll. Hur församlingar anser att missionsperspektivet försvunnit och i stället valt organisationer som har ett tydligt missionsperspektiv. Risken med det är dels att Svenska kyrkans internationella arbete försvagas och att vi inte kan leva upp till åtaganden vi gjort gentemot olika partners i världen. Dels att dessa församlingar hittar organisationer som står för en teologi som faktiskt inte är förenlig med Svenska kyrkans.
I nästa nummer av Kyrkans tidning utlovas att kyrkokansliet ska svara på kritiken. Det ser jag verkligen fram emot.
Nu har det också bildats en grupp på Facebook där detta diskuteras. "Vi som vill att det ska heta Svenska kyrkans internationella arbete!".